22_sidenbladh1

Bolinders fabriker vid Klara sjö ett år före ut- och bortflyttningen. Stadsbilder au detta slag var
ännu på 20-talet rätt vanlzga i centrala Stockholm.
tomten vid Kaplansbacken, dar gamla huvudkontoret ännu finns kvar,
utan aven större delen av Kungsklippan. Detta var ett svårutnyttjat
men lockande exploateringsområde, som Sven Wallander lyckades
köpa för HSB:s räkning.
Wallander var en skicklig förhandlare som inte brydde sig om tjanstemannen
i Stadshuset mer an nödvändigt, utan gick direkt till borgarrådet
Sandberg. På den modell av området som han hade med sig
var höghusens översta våningar avtagbara, och det berättades att
ibland var övervåningarna på, ibland inte. När husen sedan byggdes
1934-38 var dock alla våningar med.
Både fastighetsdirektören och stadsarkitekten var motståndare till
en så massiv bebyggelse. Dahlberg tyckte husen var alldeles för höga
och tjocka samt med för mycket smålägenheter. Wallander försäkrade
att de inte var avsedda för barnfamiljer. Westholm sa sin mening i den
stora översikt av bebyggelsen i Stockholni som han skrev inför sin
avgång 1940: »återigen ar det en gammal inkapslad industri som
rymmer fältet och säljer sig dyrt . . .D. Resultatet har »blivit en olycka
. . . [med] en oerhörd anhopning av husmassor mot Kungsgatan».
Även bebyggelsen vid vattnet ansåg han för tung (B 321 194 1, s. 8). Nar
HSB 1954 publicerar en översikt av vad som byggts under 30 år sägs:
»Den kanske allt för hårda exploateringen av Kungsklippan och bolinderska
industriområdet . . .» (HSB, Stockholm 1954, s. 40).