22_sidenbladh1

Den var då världens längsta betongbåge. Den teoretiska spännvidden
var 181 m. Förhållandet mellan denna och höjden i valvet - den
s. k. pilhöjden - var 6,c) : 1. Hjärnan bakom konstruktionen var civilingenjören
Salomon Kasarnowsky, som arbetade under majoren
Ernst Nilsson på stadens hamnbyggnadsavdelning, dit båda flyttat
från SJ. Ledare för byggnadsarbetena var David Anger, som året
därpå blev gatudirektör. Betongen levererades färdigblandad från AB
Betongindustri, som 1932 kommit igång vid Hornsberg. Detta var en
viktig nyhet. %enom tillsatser av gulockra gavs betongen en varmare
färgnyans. Att bron blev en skönhet beror i viss utsträckning på
medverkan av arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist. »A thing of
beauty k a joyfor ever.
Det är ofrånkomligt att jämföra detta brobygge med byggandet av
Västerbron. Tranebergsbron tog tre och ett halvt år från det att
fullmäktige beviljat medel tills den kunde invigas. I fråga om Västerbron
togs principbeslutet i juni 1929, och i februari 193 1 beviljades
medel för att bygga. Aret därpå måste man dock begära mera pengar.
Kontrakten på stålleveranserna blev inte klara förrän i juli 1932. Som
nämnts invigdes Västerbron den 20 november 1935; sex och ett halvt
år efter principbeslutet.
På Västerbron var det ett komplicerat samspel mellan en rad olika
leverantörer. Men aven på Tranebergsbron var det stora stålbågar
som skulle lyftas på plats. Sådana bar nämligen de formar mot vilka
betongen göts. De hade en spännvidd av 172 m och var flyttbara i
sidled. De användes tre gånger innan hela betongvalvet var fardiggjutet.
Efter 1935 byggdes det knappast i Stockholm några märkliga broar
förrän in på 50-talet när förbindelserna mellan norr och söder påbörjades,
varom berättats i tidigare avsnitt. (Undantag ar Kungsbroarna,
byggda 1941-44 även de med konstruktion av Kasarnowsky. Högbron
vid Skanstull, byggd 1944-47, blev beklagansvärt klumpig därför att
det då endast fanns cement med relativt låg hållfasthet.) Broarna i
centrum blev minsann inte prisade för någon skönhet eller för djärva
konstruktioner. I Essingeleden påbörjad tio år senare kommer dock
spänsten tillbaka. Men dess byggande ligger utanför ramen för denna
berättelse.
Den 22 november 1946 invigdes bron mellan Skeppsbrohörnet och
korset Strömgatan-Kungsträdgårdsgatan. Den skulle kallas Ström-