22_sidenbladh1

Gammal och ny stadsdel, enligt kommunal författningssamlingfM- Stockholm 1927-40. Innan
detaljerade .stadsplaner för kvarteren fanns fick man inom ny stadsdel bygga efter 1874 års
byggnadsstadga, vilken gällde för alla Sveriges stader. Inom gammal stadsdel fick man bygga
mer, dvs. större del av tomten och till större höjd, enligt regler som fanns i stadens byggnadsordning.
man bebygga 314 av ytan. Gårdshus fick bara vara fyra våningar höga
och det fanns regler för minsta bredd på gårdsrum. I gammal stadsdel
fick man bygga mer. Man kunde få bebygga hela tomten, men i regel
begärdes att 114 - på hörntomter 115 - lämnades som gård. Till följd
av alla dessa regler hade man i kvarterens inre fått ett gytter av små
gårdar och många ej motbyggda brandgavlar.
Detta sätt att reglera bebyggelse ansågs av många otillfredsställande.
För att utarbeta förslag till bättre lagstiftning tillkallade regeringen
1925 sakkunniga. Bland dem kom stadsarkitekten Sigurd Westholm,
fastighetsdirektören Nils Hasselqvist och länsarkitekten i Stockholms
län Edvin Stenfors. Stockholmarna hade därför ett stort inflytande på
den nya lagstiftningens utformning. Ett förslag till ~Stadsbyggnadslag.
lades fram 1928 (SOU 1928: 5). Detta bearbetades och blev Stadsplanelagen
och Byggnadsstadgan, vilka kom att gälla från 1932 till
1947. Staden fick en ny byggnadsordning 1935. Därmed försvinner
begreppet ngammal stadsdel». Tidigare regler var enligt byggnads-