22_sidenbladh1

intimt samarbete mellan förvaltningarna och Spårvägen gjordes det
ungefär en gång per år en tidplan för de närmaste fyra åren. Så lång
tid tog det i regel från det att man beslutat planlägga en bostadsstadsdel
tills dess de första invånarna kunde flytta in. Och vid den tidpunkten
måste det finnas en fungerande trafikapparat.
Att bygga en komplett tunnelbana från en förort genom innerstaden
till en annan förort tog emellertid elva till tolv år. Första banan
började byggas 1945 och kunde invigas färdig 1957. Den andra banan
beslöts 1956 och genomgående tåg till Ropsten fanns 1967, men det
bygget hade ju varit avsevärt underlättat av att den gemensamma
fyrspårssträckan byggts från början. Generalplan för Tensta och Rinkeby
med en del av det tredje systemet godkändes 1964 och trafik
öppnades till Hjulsta 1975.
Det ar alltså bara möjligt att öppna trafik på tunnelbana samtidigt
med inflyttningen i en ny stadsdel om man haft en existerande bana
att förlänga. Den första eller de första stadsdelarna vid en helt ny bana
måste vänta åtskilliga år och under tiden betjänas med bussar. Detta
har för många varit en smärtsam erfarenhet.
Hur gick det nu i olika väderstreck? Fram till hösten 1950 fick man i
Gubbängen och Hökarangen nöja sig med buss. Aret därpå kom
trafiken på Stureby i gång. Stationen vid Slussen var provisorisk sackstation
till 1957. Den kunde endast ta emot 5-vagnars tåg och som mest
24 tåg i timmen. Detta motsvarade hälften av banans fulla kapacitet.
Som redan nämnts kunde Skarpnäcksbanan därför inte sättas i trafik
förrän efter 1957. När bostadsbebyggelsen i Hökarängen 1947 respektive
Högdalen 1955 var färdigbyggd fick vidare exploateringen
söderut avbrytas. Detta hade kammarkontoret varnat för redan 1944.
För Farstaområdet förelåg då redan rätt långt komna planer, men de
fick läggas på hyllan, dar de - som man kunnat vänta - snabbt blev
föråldrade.
västertorp och Fruiingen fick från början spårvägsförbindelse, vilken
tämligen enkelt men först nio år efter det bostadsexploateringen
avslutats ändrades till tunnelbana.
Västerut gick det väsentligt bättre. Svårigheter att inkorporera Södra
Spånga - se kapitel 8 - fördröjde byggstarten flera år. Avtalen
mellan kommunerna skrevs på 1943 men först 1949 blev införlivningen
klar. Trafik till en provisorisk slutstation intill Vallingby kunde
öppnas redan på senhösten 1952, och till den festliga invigningen av
Vallingby Centrum den 14 november 1954 bidrog att tunnelbanan
gick ända fram. I Tensta började inflyttningen 1967 men tunnelbanan
var klar först 1975.