22_sidenbladh1

gångsruin. Detta kunde motivera att reducera värdet för de boende av
de innersta dåligt dagsljusbelysta delarna av lagenheten. Om minsta
brukbara rumsbredd var 3 m kunde man i ett 15 m tjockt hus göra
genomgående lägenhet, dvs. med fönster åt två fasader, först när
lägenheten innehöll 45 m2. Här var det fråga om lägenheter under 40
m2. Bland de belöllade förslagen fanns det genomgående lagenheter
med vardagsrum, t\.: sovrum och kök p5 en yta av 35 m2.
Jämför nian de i Arsta-taviingen belönade förslagen med vad som
visades p5 Stockholmsutställningen 1930 - se tidigare avsnitt - ser
man att tävlingen verkligen var ett genombrott för nya tankar om
planliisning av smålägenheter. Jämförelsen belyser även frågan på
vilket sätt man kan förändra, och som vi gärna vill tro, förbättra
produktionen. På utställningen 1930 hade kommit till tals en utvald
samling arkitekter med Slöjdföreningen som stöd och med funktionalismen
som program. Aven om man hade haft intresse för ekonomiska,
sociala och politiska faktorer, ansågs dessa givna eller närmast
orubbliga. I Arsta-tavlingen var det fastighets- och bostadspolitiker
som dominerade i prisnamnden. Och deras arbete ledde till väsentliga
och bestående förändringar.
HSB'S mo förslag
Smalhusen med den mycket knappa sanitära utrustningen enligt Axel
Dahlbergs recept väckte opposition. I stadshuset opponerade högern
och talesmän för byggmästarna. Den mest aktive opponenten var dock
Sven Wallander, sedan 1923 framgångsrik ledare för HSB och vid
denna tid den ende verklige storbyggaren i Stockholm. Han hade stor
auktoritet och stödde sig på ett omfattande systematiskt bearbetat
erfarenhetsmaterial representerande 130 miljoner i byggnadskostnader.
Redan 1930 hade Wallander redovisat en omfattande utredning
om hur olika faktorer påverkade kostnader för smålägenheter. (Byggmästaren
ark.upp1. 1930, s. 89-100.) Han angav där att ett husdjup på
14 m skulle ge de lägsta kostnaderna per m2 lägenhetsyta.
Wailander hade inte accepterat programmet för Arsta-tavlingen, då
dess bestämmelser enligt vår uppfattning utesluta vissa riktiga lösningar
och tvinga in de tävlande i förutbestämda resultat.)) Därmed
syftade han på programmets krav på »tillracklig dagsbelysning av såväl
trappor som lägenheter samt till desammas luftning.,) Därutöver ansåg
man på HSB som sagt, att alla lägenheter skulle ha bad (Wallander
1965, s. 27, jfr kapitel 1, s. 28). Wallander med elva medarbetare
inlämnade utom tavlingen ett motförslag som trycktes och distribu-
8-794480 Szdenbladh 97