22_sidenbladh1

Inför t~cket av argumentet att den nord-sydliga trafiken intt borde foras i Sveavägen ned till
Gustav Adolfs torg, Norrbro och Slottskajen för att dar via Myntgatan föras ut på en blivande
Centralbro, undrade Lilienberg 1943 sin karta si att trafiken i Karduansmakargatan skulle
foras västerut till Tegelbacken. Skillnaden mellan gatukontorets - t. v. - och Lilienbergs trafikfäring
- t. h. - ble; därigenom mindre och ett av den senares argumentför att dra Sveavägen
ända ned vimuuLe bort.
låna en större summa pengar av honom.Tjansten hade utlysts och
Sven Markelius blivit förordnad. Beslutet var dock inte enhälligt. Tre
(s)-ledamöter ville ha Sune Lindström som stadsplanedirektör. Markelius
tillträdde den 1 november 1944. På några månader kunde han
dock inte lagga fram ett eget förslag till sanering av Nedre Norrmalm.
Ett sådant kom först 1946 - se kapitel 10.
Avgörandet 1945
Inför avgörandet skulle alla stadens nämnder välja mellan de tre
alternativen. Stadsplanenamnden ville ha stadsplanekontorets plan,
men ordföranden Yngve Larsson och en ledamot reserverade sig.
Fastighetskontoret ville ha gatukontorets plan, men ordföranden
Harry Sandberg och två ledamöter reserverade sig. Byggnadsnamnden
ville ha stadsplanekontorets plan men stadsarkitekt Wetterling
förordade i första hand Hedqvists, i andra hand gatukontorets plan. I
övrigt gick alla beslut ut på att tillstyrka gatukontorets plan. Enstaka
ledamöter reserverade sig dock till förmån för stadsplanekontorets.