22_sidenbladh1

Sune Lundquist, byråchef i civilförsvarsstyrelsen (men mera kand
som Vic Suneson, författare till talrika detektivromaner i stockholmsmiljö)
skrev »Efterskörd till bombkriget,) (Byggmästaren nr 17 1947).
Dar presenterades aven erfarenheter från Tyskland, förstörelse och
återuppbyggnad av Warszawa och Rotterdam.
Kriget i Korea utlöste nya aktiviteter. I början av 1952 var man
färdig genomföra ett stort program med offentliga skyddsrum av en
ny typ. Under Helge Berglunds ledning byggdes stora berggarage i
Katarinaberget, under Johannes kyrka, under det s. k. Skravelberget
öster om Birger Jarlsgatan och slutligen under Klara kyrka. Detta
sistnämnda påbörjades i juni 1954 och togs i bruk i december 1960
(B 2 11 196 1). Med stöd i samma program rensades 20 av 32 äldre
skyddsrum i berg och antalet branddammar fördubblades. Sammanlagt
kunde 50000 personer få plats att sitta i offentliga skyddsrum.
Antalet liggplatser kunde bli 13 000. Under fredliga förhållanden blev
antalet parkeringsplatser 1 200.
Normer för stadsplanering
Civilförsvarsargumenten påverkade aven stadsplaneringen. Industrier
och andra attraktiva bombmål borde förläggas val avskilda från
bostäder. Detta hade man tidigare förordat av hygieniska skäl, men de
nya argumenten hade större kraft. Viktiga fabriker och anläggningar
borde byggas underjordiska.
Under de första krigsåren diskuterades om avståndet mellan industri
och bostäder skulle vara 50 m eller 100 m. Bomberna var då ännu
små och man antog att flygarna kunde sikta ordentligt. I krigets
slutskede bombade man på natten och bomberna blev för stora och för
många för att sådana avstånd skulle medföra någon som helst säkerhet
för bostäderna. Frågan formulerades då om till att galla hur breda
obebyggda zoner som behövdes för att hindra bränder att sprida sig -
nar vattenledningen var ur funktion och brandkåren hade svårt att ta
sig fram. Sedan kom atombomberna och så tog kriget slut.
Civilförsvarsstyrelsen publicerade i juli 1946 en broschyr: .En stad.,
på uppdrag utarbetad på Vattenbyggnadsbyråns stadsplaneavdelning,
under ledning av Sune Lindström. Broschyren handlade om en industristad
med 50 000 invånare. Drygt hälften av företagen hade sina
arbetslokaler i bergtunnlar, och bostäderna för de anställda låg ovanpå.
En kalkyl över verkningarna av ett stort luftanfall visade att skadorna
i en sådan idealstad skulle bli mindre an 40 % av vad de beraknades
bli i en konventionellt byggd stad.