22_sidenbladh1

Kungsklippan sommaren 1934. Sven Wallander hade två år tidigare inte fått någon,förståelse
för sina förslag till billiga lägenheter för Arsta-området. Sedan HSB köpt mark av Bolinders
kunde Wallander På egen mark bygga såduna hus. Tre azl husen uppe på berget är nästan
färdiga, men närmast Klarn sjö ligger de gamla fabrikshusen kvar. Foto: O. Bladh.
anlitades av byggmästare Olle Engkvist som dar genomförde vad han
kallade seriebygge, vilket innebar att arbetslagen gick från hus till hus
och upprepade samma arbetsmoment. Stadsplanen utmarks av många
små och korta smalhus. Dessa fick alla tak med fall bara åt ett håll.
Stadsdelen avbildades i början ofta som exempel på torftig stadsmiljö,
men bedöms väl numera som ett fint exempel på 30-talets förortsbebyggelse.
Med stöd från L. M. Ericsson byggdes mitt emot fabrikens huvudentré
och intill spårvagshållplatsen ett medborgarhus som också innehöll
butiker. Det nya Midsommarkransen blev därigenom utrustat
med bostäder, arbetsplatser och service och kom att tjäna som exempel
på modern förortsplanering. Företagets arbetsförmedling var kopplad
till uthyrningen av bostäderna och man noterade i vilken utstrackning
de redan anställda följde med företaget ut från innerstaden och
hur de i Midsommarkransen bosatta sökte arbete i företaget. Det
senare gällde framför allt kvinnor som ville ha kort vag till arbetet. I de
fortsatta diskussionerna om arbetsplatser i nya förortsstadsdelar hanvisades
ofta till L. M. Ericssons framgångsrika flyttning.