22_sidenbladh1

från Tegelbacken helst svänga in i Herkulesgatan i stället för i Klarabergsgatan.
Detta allt speglade ~handelskammarkretsarnas~ uppfattning
att det var de fallande omsättningarna i butikerna på södra
delarna av Drottninggatan och Regeringsgatan som var mest angelaget
att radda.
Gahn och Lind - samt därmed får man antaga deras uppdragsgivare
- rekommenderade den mera försiktiga, anti-radikala saneringsmetod
som förespråkats av Hakon Ahlberg och Eskil Sundahl. B1.a.
den senare hade starkt ifrågasatt nödvändigheten att gå med Klarabergsgatan
på bro över Vasagatan, Centralbangården och Klara sjö,
framför allt därför att det inte gick att få bra anslutningar till Kungsholmens
gatunät. Verkligheten har senare givit Sundahl ratt. Det vore
därför riktigare menade då alla dessa arkitekter att satsa på Herkulesgatan
som via den ombyggda Tegelbacken kunde få bekväm anslutning
till Norr Malarstrand.
William- Olssons andra f örslag
I mars 1937 framlade William-Olsson ett andra förslag till plan för
Norrmalm, som han lat trycka med titeln: »NORRMALM en lösning..
Hans eget bidrag bestod av en huvudplan samt detaljplaner för Tegelbacken
och Gustav Adolfs torg plus en mycket knapphändig text.
Därutöver publicerade han utförliga yttranden från de som varit kritiska
mot Lilienbergs och stadsplanekontorets plan, nämligen fastighetsdirektören
Dahlberg, stadsarkitekten Westholm, spårvagsstyrelsen
och skönhetsrådet. På detta satt tog han på sig rollen att ge
motståndarna till Sveavagens neddragning alla tillgängliga argument
lättillgängligt samlade i ett häfte.
William-Olsson utgick från att det var Herkulesgatan som borde
breddas först och som borde förbindas med både Sveavägen och
Nybroplan. Det senare, menade han, borde ske tvärs över Kungstradgården.
Karl X111 kunde man val tänka sig att flytta, men trafikleden
skulle drabba antingen Berns Salong eller Synagogan. (I sitt förslag
från 1942 hejdar han genomfarten vid Kungstradgårdsgatan.) Dessutom
förvandlade han Norra Smedjegatan till en 45 m bred förbindelse
fram till Hamngatan. Detta skulle innebära ett ingrepp i den bestående
bebyggelsen av nästan samma omfattning som Lilienbergs neddragna
Sveaväg, vilket denne senare inte försummade att påpeka. William-Olsson
lat inte Klarabergsgaran fortsatta över till Kungsholmen,
utan den trafikuppgiften skulle delas och anförtros åt Herkulesgatan