22_sidenbladh1

Arstabron
Arstabron är en viktig länk i järnvägsförbindelsen genom Stockholm,
men även som byggnadsverk är den märklig.
Stadsfullmäktige hade, som nämnts, den 25 maj 1914 beslutat bygga
Hamrnarbyleden, så att fartyg skulle kunna passera från Saltsjön in i
Mälaren utan att påverka gatu- och järnvägstrafik vid Slussen. Riksdagen
hade 1915 gått med på att ersätta den låga järnvägsbanken vid
Liljeholmen med en högbro. Skälet för staten att gå med på detta var
att öppnandet av svängspannet på bron över Söderström var mycket
besvärande för SJ. Den fria höjden under den bron var bara 2,25 m.
Den nya högbron skulle antigligen gå över Arsta holmar, men det
fanns flera alternativa bansträckriingar. Det gjordes stora utredningar
och man diskuterade länge hur högt över den nya farleden järnvägen
måste lyftas. Till slut, 1923, blev man enig om en kompromiss som
innebar att den krokiga farleden söder om holmarna skulle E 26 m fri
höjd, men att man för den raka farleden norr om holmarna skulle
ordna ett lyftspann, som medgav att fartyg med rigg upp till 32 m
skulle kunna ta sig in i Mälaren.
Dessa mått blev normgivande för andra broar i Stockholm - och i
Södertälje. Tranebergsbron fick en fri höjd av 26 m, men for Västerbron
prutades i sista stund till 24 m. Den fasta bron vid Skanstull
byggdes 1944-47 med 32 m fritt. När Essingeleden projekterades
1959 begärde hamnen 32 111 för farleden mellan Gröndal och Stora
Essingen. Efter långa utredningar och diskussioner gick dock vattendomstolen
till slut med på att även här medge 26 m.
Arstabrons lyftspann, som under de första åren öppnats inemot 100
gånger per år, kom senare allt mera sällan till användning. Mot slutet
av 60-talet var det bara någon gång per år. En av de sista gångerna
torde ha varit för att släppa igenom en hamnstyrelsen tillhörig, numer
skrotad pontonkran, som användes vid byggandet av Essingeleden,
färdig 1967. Kommunikationsdepartementet medgav den 23 februari
1973 att spannet låstes, varefter SJ kunde svetsa ihop rälsen. Ar 1974
lyftes broarna för E4 i Södertälje 74 gånger. Mera om förhållandet
mellan fartygstrafik och landtrafik kommer i avsnittet om hamnar i
kapitel 9.
Arstabron byggdes 1925-29 med för den tiden avancerade metoder,
bl. a. grundläggning med tryckluftskassuner, vilket bara hade
förekommit en gång tidigare i Stockholm, vid S:t Eriksbron. Arstabron
var Sveriges dittills största bro. Betongkonstruktionerna fick for-