22_sidenbladh1

IiAI'ITEL :3
STATEN I STADEN
Kunglig huvudstad
Parlament ar i regel avogt inställda mot de huvudstäder som hyser
dem. Det finns i de flesta länder en spänning mellan statsmakten och
stadsstyrelsen i huvudstaden. Det finns flera förklaringar till varför
det ar så.
Det ar inte bara det att »provinspartiet» har en förkrossande majoritet
över »huvudstadspartiet» i alla frågor dar huvudstaden misstänks
få några favörer därför att riksdag, regering och centrala ämbetsverk
finns dar och att alla deras tjänsterna11 dar betalar skatt och handlar i
butiker. En stor del av förklaringen, i varje fall nar det galler Stockholm,
beror av de olika roller riksdagsledamöterna spelar. Ute i provinsen
ar riksdagsmannen eller -kvinnan er1 lank mellan ortens politiska
liv och nationens. Han, mera sällan hon, bekläder viktiga ordförandeposter
varifrån han kan förklara meningen med riksdagens beslut,
och han ar ett ofrånkomligt sändebud nar ortens problem skall framlaggas
för regeringen. Så ir det inte i huvudstaden. De riksdagsledamöter
som där star först på valsedlarna ar i stor utsträckning statsråd,
gruppordföranden och partiledare, vilka alla blir så helt absorberade i
sina nationalpolitiska roller att de har föga kontakt med det lokala
politiska livet. Endast i sällsynta undantagsfall ar de aven ledamöter av
kommunfullmaktige.
En sådan spänning mellan kanslihuset och stadshuset fanns redan
före den har skildrade perioden i stadens historia, men den kommer
tydligt till uttryck som skillnaden i riks-socialism under ledning av Per
Albin Hansson och Tage Erlander och stads-socialism under Zeth
Höglund och Hjalmar Mehr. Vid denna tid hade också andra stader
en fungerande magistrat som var ett stadens organ. I Stockholm
saknades magistraten i denna mening och de flesta av dess funktioner
utövades av överståthållarambetet som styrdes utan stadens medverkan.
»Landets största kommun ar ju den, som förlänats den mest
minimala självstyrelsen. Residensstaden har med sin frihet fått betala
förmånen att vara centralförvaltningens sate.>>* .Men dessa nöjen [att