22_sidenbladh1

visade att bara 18 5% av tomterna i Bromma var upplåtna till arbetare; i
Brännkyrka var siffran 42 %.
Många var bekymrade över att familjer med små inkomster inte
hade råd att bo i trädgårdsstäderna. Under första tiden i Enskede
hade man försökt med radhus - med tomter anda ned till 4,5 m bredd
- men trots att de var billiga fanns det just ingen efterfrågan. I en
motion (M 2811924) framlade J. S. Hedström (h), matematiker och
rektor för Östra Real, ett förslag att staden skulle upplåta mark för
»småstugor». Hedström ansåg att koloniverksamheten gav en fingervisning
till hur man skulle bygga billiga egnahem. Många kolonistugor
beboddes redan året runt, och de var trots allt - enligt Hedström -
bättre än stadens nödbostäder i provisoriska bostadshus, ty de bjöd
familjen sol och ljus samt en trädgård. Han föreslog alltså att det skulle
byggas, till att börja med 200, fritt liggande småstugor om 1 a 2 rum
och kök på tomter om 400-600 m2. De skulle bli »ett mellanting mellan
trädgårdsstad och kolonisystem~.
En kärnfråga i förslaget var att familjen genom eget arbete skulle
kunna förvärva ett eget hem utan att ha eget kapital. Staden skulle till
självkostnad lamna lån upp till 90 5% av fastighetsvärdet, och resten
skulle, som sagts, täckas av arbete som presterades av familjens medlemmar
och allra närmaste släkt. Amorteringen föreslogs bli 40 år och
tomterna upplåtna med tomträtt. De skulle bestå av god åkerjord så att
familjen med trädgårdsodling skulle kunna förbättra sitt kosthåll och
bidraga till sin försörjning.
Förslaget kom upp till behandling i stadsfullmäktige den 15 november
1926 tillsammans med fastighetskontorets begäran att staden skulle
utnyttja möjligheterna att förmedla statliga sekundärlån (U 3231
1926). I förra avsnittet skildrades hur denna senare fråga föll. Hedström
hade dock säkerligen i förväg återförsäkrat sig hos sin partigrupp,
som ju i regel var ovillig riskera några stadens pengar i .bostadsfrågan~.
Motionen blev bifallen, men det skedde med åtskilliga
reservationer. Finansborgarrådet Gustav Söderlund ansåg småstugeiden
socialt tilltalande, men shänsynen till en någorlunda sund finansiering
bör [icke] få skjutas åt sidan». Han ville därför sänka lånegränsen
till 80 %. *Staden borde inte riskera ekonomiska förluster på en
bostadspolitisk åtgärd som inte hade renodlad fattigvårdskaraktär*.
Man borde välja .personer, som äro kända för skötsamhet och . . .
kunna förväntas fatta en sådan kärlek till sina hem på landet, att man
inte behöver riskera, att de lamna dem vind för våg i första kastet. -
Det behövs inte så stor sänkning av hyrorna i innerstaden, förrän man
skall kunna märka en sugning från dessa förorter tillbaka in till sta-