22_sidenbladh1

ort spårvagnarna från Tegelbacken, Qm denna skulle kunna byggas
om enligt den 1942 fardiga stadsplanen. Det fanns således flera skäl
till att banan borde med en gång byggas västerifrån fram till Kungsgatan
(= station Hötorget). Genom Nedre Norrmalm kunde ju banan
inte byggas innan stadsplanen där var fardig.
Den nya given var redan godkänd av spårvägen men finansförvaltningen
var motvillig under framhållande av att sträckan från Slussen
till Tegelbacken borde ha företräde. Man hyste stor och, som det
skulle komma att visa sig, berättigad oro för att exploateringen i södra
ytterområdet skulle behöva avbrytas, därför att tunnelbanestationen
vid Slussen inte hade tillräcklig kapacitet. Detta återkommer jag till
litet längre fram.
Den 18 december 1944 biföll dock fullmäktige utan debatt gatukontorets
framställning (U 37311944). Till att börja med anslogs 5 miljoner
kronor som man ville låna med 80 (!) års amorteringstid.
Sjiirvagens fyra spår
Till omläggningen att bygga västerifrån i stället för söderifrån bidrog
säkert den omständigheten att spårvägen en månad tidigare, den 30
november 1944, kommit med en framställning som helt förändrade
trafikproblemen på Gamla Stans västra sida. Man begärde fyra spår
norrut från Slussen till en lämplig station väl inne på Nedre Norrmalm
- se kapitel 4. Detta var i själva verket chockerande. Programmet för
en projektering som pågått i årtionden ändrades när man nästan hade
alla ritningar fardiga och hade begärt pengar för att börja bygga.
Omedelbart norr om Slussen behövdes det därutöver ett utdragsspår,
för att man dar skulle kunna vända tåg eller föra över tåg från
sydvästra banorna till de södra, eller omvänt. Bron för tunnelbanan
skulle då få fem spår och bli motsvarande bredare.
Beräkningarna bakom spårvägsbolagets framställning (U 17211945,
s. 1174-1 182) var gjorda av en yngre kommunikationstekniker, civilingenjör
Stig Samuelsson. Han sysslade med att planera trafik, medan
Gösta Lundborg planerade de spår som tunnelbanan skulle använda.
Samuelsson var då ännu en något kaxig person, och det var inte utan
att Lundborg och andra som varit med länge blev irriterade. Samuelssons
utgångspunkt var att man skulle fortsatta att bygga i Enskede och
Brännkyrka så som man då var i färd med att projektera för Gubbängen
i söder, Hammarby i sydost och Hägerstensåsen i sydväst. Med
bistånd av fastighetskontoret hade han räknat fram vilken trafik som