22_sidenbladh1

att reda ut frågan ordnades 28-31 mars 1949 en diskussion i Saltsjöbaden
mellan SJ och staden - se kapitel 13.
Det gjordes i september 1949 ett tilläggsavtal till tilläggsavtalet (Kf
5711949). Där överenskoms att staden under 15 år inte skulle planera,
bygga eller låta bygga så att det skulle bli svårare eller omöjligt för SJ
att bygga ett tredje och fjärde spår. SJ hade då bytt generaldirektör
och Erik Uppmark skrev på, och för staden för säkerhets skull inte
Berglund utan stadskollegiets ordförande.
När dåvarande Svenska Stadsförbundet 1959 byggde vid Södergatan
gjordes det i källaren en för två järnvägsspår tillräckligt stor
ursparning. Även underfarten vid Tegelbacken är så lång och djup att
SJ kan bygga två spår väster om de nuvarande utan att gatutrafiken
hindras.
Frågan om ytterligare spår för SJ har diskuterats i flera senare
sammanhang, och nu - 1978 - innehåller planerna fyra spår på
stambanan söder om Älvsjö. För att möta sådana krav undersökte man
då - senare delen av 50-talet - möjligheter att med en gren från det
sydvästra tunnelbanesystemet avlasta lokaltrafik från SJ inom Huddinges
äldre delar. Med den bebyggelse som planerades där, i Botkyrka
och Salem, ansåg Gösta Lundborg ännu 1956 att fyra spår för SJ
var oundvikliga. Detta var före de genomgående pendeltågens tid.
Med nu tillgänglig teknik för reglering av tågtrafiken har ingen
begärt att få ytterligare spår genom stadens centrala delar. Man har
t.0.m. kunnat stänga av det ena av de två nuvarande spåren för
reparation.
Centralstation i MaGaberget
I detta sammanhang kan det vara logiskt att nämna om ett projekt som
genom ett nytt läge på centralstationen skulle göra det möjligt att
slippa järnvägsspår på Gamla Stans västsida. Ar 1943 inlämnade arkitekterna
Ivar och Gösta Callmander, far och son, till kommunikationsdepartementet
ett förslag till centralstation i Mariaberget. Tåg
söderifrån skulle nå stationen via tunnel under Skanstull, och fjärrtågen
skulle fortsätta i tunnel under Låilgholmen och Kungsholmen och
nå befintliga spår vid norra änden av Tomteboda. Lokaltågen däremot
skulle inte gå in till den nya centralstationen utan fortsätta i en
egen tunnel under hela staden och ansluta till Tomtebodas södra
ande. Till den nya centralstationen hörde ett utsiktsgalleri med en
magnifik vy över Riddarfjärden och Stadshuset. Den frigjorda marken