22_sidenbladh1

i kommiinikationsdepartementet, m. fl. till England. Dessa erfarenheter
fick grundläggande betydelse för utformningen av förorterna i
Stockholm under 50- och 60-talen. Har bör också nämnas att Ministry
of Education i London 1946 utgav ~Community Centres*, vilken av
oss och andra användes som hjälpreda i diskussioner och projektering.
Under dessa år utkom flera böcker viktiga för stadsbyggnadsdebatten,
t. ex. .Bygg Bättre Samhällen. med bidrag av C.-F. Ahlberg m. fl.
och Uno Ahrén: »Ett planmässigt sam halls byggande^, som var bilaga
till Bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945: 63). En ny
lagstiftning var på väg. En revision av 1932 års stadsplanelag hade
påbörjats redan 1941 och förslaget till ny byggnadslag publicerades
den 22 maj 1945. Det blev efter remiss avsevärt överarbetat innan det i
februari 1947 förelades och godkändes av riksdagen.
Flade de nya idéerna inflytande på planeringen till vardags? Detta
kan man naturligtvis inte mata, och i någon mån levde väl debatten sitt
eget liv vid sidan av, med replikväxlingar i tidningar, tidskrifter och på
möten. Man kan misstänka att det förekom uppslutning kring »moderna
ståndpunkter», medan mera konventionella partsintressen fick
verka i det fördolda. A andra sidan hade några som fört fram de nya
idéerna nu verkligen möjligheter att omsätta dem i praktiken. Stadsplanekontoret
hade visserligen under Lilienbergs tid övergivits av
flera som hade lust eller begåvning för nya tankar i planeringen, men
under Markelius ändrades detta. Uno Ahrén flyttade 1943 från Göteborg
till Stockholm för att bli direktör för Riksbyggen, och Sune
Lindström hade som ledamot av stadsplanenämnden möjlighet till
inflytande.
Gjordes det försök att nåtervinna erfarenheten, att registrera om de
nya idéerna fick inflytande på livet i förorterna? I de följande avsnitt
som handlar om Arsta respektive Hagerstensåsen omnämns av riktiga
sociologer - dvs. inte stadsplanearkitekter - gjorda undersökningar i
sådant syfte. De principiella problem som man dar träffade på diskuterades
aven i Gunnar Boalt m. fl.: sociologi^ (Stockholm 1951). Två
medarbetare i boken, Edmund Dahlström och Roland von Euler,
diskuterade vad man kan mena med uttrycket natt planera så att man
tillgodoser flertalets behov.. I det moment nar man sökte kartlägga
behoven gjordes ju ett urval av frågor efter vad den anlitade sociologen
ansåg viktigt. Planerare var måhända benägna att betrakta andra
människors subjektiva uppfattningar som mera objektiva och hans
egna mera subjektivt subjektiva. Ville han därför undgå att själv göra
värderingarna, vem skulle då göra dem? Man konstaterade att den
Övervägande delen av de som kunde komma att bo i de ännu inte