22_sidenbladh1

På konstakademins arkitekturskoh fick eleverna 1929 u,ppgzit att rita stadsplan för östra dalen
av Norra Djurgården. I programmet angavs att där skulle föreslas en mationalplats». Detta var
Arthur von Schmalenseesförslag. Även det visar Gärdet obebyggt.
Andelen gator och allmänna platser utgjorde 39% i stallet för de
föreskrivna 33 %. I de slutliga dokument som förelåg nar Ladugårdsgärdesavtalet
träffades, finns skissen inte ens omtalad.
Det fanns bestämda invändningar mot att exploatera Gardet på
detta satt. Många ville bevara det stora öppna fältet. Sven Markelius
utarbetade en alternativ plan och publicerade den i Byggvuistaren 1928,
s. 137.6 Den innehöll lika mycket bostäder som huvudförslaget men
största delen av Gärdet var fritt. Av bostäderna var 314 i hus i 20
våningar längs Valhallavägen eller i 12 våningar på de skogklädda
höjderna.
Även Ragnar Östberg ville bibehålla Gärdesheden obebyggd och på
våren 1929 utlyste han som prisamne på konstakademiens arkitekturskola:
»Planläggning av Ladugårdsgärde och Omnejd med ingående
Nationalplats». En av förutsättningarna för uppgiften var: »Största
möjliga del av Gardets nuvarande fria effekt bibehålles med fördel
(varvid samtidigt stadens kontur mot det fria fältet studeras)..
Eskil Sundahl tog i Byggmästaren 1929, s. 115, med utgångspunkt
från akademiförslagen upp frågan om principer för bebyggelse på
Norra Djurgården. Han hade visserligen inte mycket förståelse för
den formella betoningen i Östbergs program, men ansåg det vardefullt
att eleverna fått göra en plan för hela området öster om nuvarande
Lidingövagen i stallet för att, som man inskrivit i 1928 års avtal,
göra stadsplaner bit för bit.
omständigheterna vid årsskiftet 1928-29 gjorde att regeringen tog
från djurgårdskommissionen uppdraget att fullfölja en tävling. I stäl-