22_sidenbladh1

Slussbygget i maj 1934. De södra och västra delarna har kommit rätt långt. Förortslinjerna över
Skanstull hade haft en provisorisk slutstation uppe i Mariagyänd, knappt skönjbar i övre kanten
av bilden, men den nya vundslingan framfik Södra Stadshuset hade tagits i bruk redan l oktober
1933. Förortslinjerna över Hornstull vande uppe på Södermalmstorg. I den östra delen var
grundförhållandena besvärliga och dar pågår grundläggning med stora 6ngdnvna.pålkranar
,för s. k.frankipålning. Ett år senare var det helafilrdigt och kunde invigas.
och synnerligen komplicerade byggnadsverk fortare och till lägre
kostnad an beraknat.* Till svårigheterna bidrog inte minst att gatuoch
järnvagstrafiken under hela tiden måste passera genom byggnadsplatsen.
De södra förortsspårvagnarna fick dock under några år
en i högsta grad provisorisk slutstation i Mariagrand och Karl Johans
staty lades under byggnadstiden i förråd. Den nya Slussen invigdes
den 15 oktober 1935. Om allt detta berättar Yngve Larsson själv i:
*Mitt liv i stadshuset» (1977, s. 474).
Epilog till Slussen
Projektering, beslut och byggande av Slussen var en stor framgång för
alla inblandade, naturligtvis främst för Yngve Larsson, men i hög grad
aven för Thulin, Lundborg och William-Olsson. Det var val ibland
oklart vem av projektörerna som hade den största aran. William-01sson
hade med ovanligt goda språkkunskaper intimt umgänge med
den internationella arkitekteliten. Le Corbusier hade redan 1932 gjort
ett stort plakat, som under några år prydde en vägg hemma hos