22_sidenbladh1

Tunnelbanan som aulastniizg från SJ
Ar 1949 hade staden och SJ slutit avtal på 15 år enligt vilket SJ nästan
kunde bygga sig fyra spår söderifrån till Centralen och staden lovat att
inte göra något som kunde försvåra det - se kapitel 4. Detta föranledde
några rätt harmlösa försvarsarbeten, men tanken på ytterligare
broar över Strömmarna och tunnel alldeles in på Riddarholmskyrkans
kor hängde som ett hot över oss som sysslade med planeringen.
I samband med generalplanen för Älvsjö egendom, dvs. det som i
dag är Rågsved och Hagsätra, gjordes det därför omfattande utredningar
om inte tunnelbanan kunde böja av söderut och gå parallellt
med stambanan och avlasta så mycket trafik från Stuvsta och Huddinge
stationer att ytterligare spår på SJ skulle kunna undvikas - se
även kapitel 13.
Regionplanekontoret och Huddinges egna planerare försåg oss
med prognoser över den möjliga befolkningsutvecklingen. Ingående
överläggningar fördes med SJ, men någon praktisk möjlighet att genomföra
sådana lösningar nåddes aldrig. Ur SJ:s synpunkt var den
föreslagna stationen vid Flemingsberg kritisk - och är det val fortfarande.
Regionplanekontoret menade att utrymme borde reserveras
för fyra spår mellan Södertälje Södra och Södra Station. Gösta Lundborg
såg med pessimism mot framtiden och uttalade den 26 november
1956: .Ytterligare två stambanespår komma alltså att med naturnödvändighet
framdragas över Strömmarna till Centralstationen.»
De femton åren har blivit trettio, men ingenting har hänt. Tunnelbanan
fick 1957 ett reservat från Hagsätra fram till Älvsjö station
(U4111957), men detta är nu överbyggt med skötselhall m. m. för pendeltågen.
Även när de sydvästra tunnelbanorna projekterades gjordes det flera
alternativ med avlastningslinjer längs stambanan. Allt detta har väl
nu fallit i glörnska. Diskussionerna därom ligger dessutom i tiden efter
denna krönika.
Samordning med Norrmalmsregleringen
Vid tiden för det avgörande beslutet om tunnelbana 1941 var nästan
alla överens om att det var Hamngatan-Klarabergsgatan som skulle
breddas och bli det stora ost-västliga huvudstråket. Det var därför
naturligt att tänka sig att tunnelbanan från Tegelbacken skulle gå
under Vasagatan och därifrån svänga in under Klarabergsgatan för
att vid »Sveaplatsen» vanda mot norr under Sveavägen. Denna sträckning
hade Lilienberg redan i sin generalplan 1928.