22_sidenbladh1

William-Olsson. Dess text löd: ~Vous avez fait, vous, a Stockholm, la
pr-emiere grand oeuvre des temps modernes: le croisement de la
Slusse! 11 semblait que tout devait suivre, a cette éschelle. Ne désesperez
pas. Continuez, proposez, combattez. Suggerez aux habitants de
Stockholm que des techniciens desinteresses sont prets a offrir leur
concours pour faire le grand chose qu'il est nécessaire d'entreprendre.
(Bygpastaren ark.upp1. 1935, s. 207). Både kursivering och interpunktering
ar typiska. (Ni har gjort, Ni i Stockholm, den moderna tidens
första stora verk: korsningen vid Slussen. Det synes som allt måste
följa, i denna skala. Förtvivla inte. Fortsatt, föreslå, kampa. Föreställ
för invånarna i Stockholm att opartiska tekniker ar beredda erbjuda
sin medverkan för att utföra denna stora sak, som det är nödvändigt att
bygga.) Lundborg, som var mera blygsam och hade ratt knappa språkkunskaper,
blev ibland ledsen nar han märkte sig bortglömd.
William-Olsson försökte få till stånd en fortsättning av Slusskommittens
verksamhet, b1.a. av det skalet att han eljest inte hade något
arbete. Han ville att »Slussen-konstruktörerna» skulle få fortsatta med
Tegelbacken. Denna svåra trafikknut hade han själv agnat mycket
intresse under de sju år han arbetat med Nedre Norrmalm - jfr
kapitel 5. 1 brev till Yngve Larsson den 15 augusti 1935 utvecklar han
sina tankar. »Slussen lyckades du föra i hamn, men det var mer eller
mindre en kupp, som nar överraskningsmomentet ar över, inte kan
göras om igen.» William-Olsson ansåg att Lilienberg borde ersattas.
»Ingen kunde göra Stockholms stad en större tjänst an den, som
lyckades koppla bort Lilienberg från projekteringsarbetet. D I detta
syfte hade haii sökt att få Lilienberg kallad till den 1934 efter Hallman
ledigblivna lärartjänsten i »stadsanläggningslära» på Tekniska Högskolan.
(Dar hade man dock visat det goda omdömet att med 18 röster
mot 1 - förmodligen William-Olssons egen - avvisa förslaget.)
Yngve Larsson var inte intresserad av en sådan fortsättning. Med
David Anger hade han redan fått en gatudirektör efter sitt kynne.
Han insåg mycket val William-,Olssons stora skicklighet men ansåg,
förmodligen med ratta, att han inte gick att styra. Han hade redan
tidigare sagt till William-Olsson att han »vida överskridit de gränser,
som det ar tillbörligt för en tjänsteman att iaktta i sitt offentliga
uppträdande.. Harry Sandberg, stadsplanenämndens ordförande,
ansåg att William-Olsson var en fantast, och dar kunde han inte
hoppas på förståelse. Inte heller kunde han det hos Ake Virgin, som
hade stort inflytande på stadsplanekontorets arbete med Nedre
Norrmalm. Som följande avsnitt i denna bok visar återstod för William-Olsson
endast den roll som opponent som han tratt in i redan