22_sidenbladh1

o. Den kunde »bliva en värdefull säkerhetsventil mot en katastrofal
anhopning av trafik över Slussen». Detta var dock inte en självklar
ståndpunkt.
Den 28 oktober 1924 hade stadsplanekontoret låtit räkna trafiken
över Slussen och frågat varifrån den kom och vart den var på väg.
Därav hade man sedan räknat ut, att bara 13 % skulle ha valt att köra
över Västerbron, om en sådan funnits. Hörnell hade därav dragit
slutsatsen att man borde satsa på Centralbron, vilken skulle kunna ge
en verkligt stor avlastning. Han konstaterade då att trafiken över
Slussen hade fördubblats på tre år.
Av det som förut berättats torde det framgå, att en Centralbro var
mycket besvärlig att få till stånd. Lilienberg menade då - och han
hade ratt - att i centrum av staden skulle det ta för lång tid att klara ut
förutsättningarna för att kunna bygga. Därför borde det vara bättre
att inrikta ansträngningarna mot Västerbron.
Den 8 november 1927 - när Lilienberg hade varit i tjänst i fem
veckor - skrev stadsplanenämnden och föreslog att en »Smedsuddsbro>>
skulle byggas. Gatukontoret yttrade sig över detta den 10 februari
1928 och menade att bron skulle ha en annan sträckning. Gatunämnden
ville ha ytterligare utredningar. Efter samråd med borgarråden
för stadsplaner och fastigheter, Harry Sandberg, respektive
hamnar, broar och byggande i vatten, Joakim Akerman, tillskapade
Yngve Larsson då en brodelegation. Den bestod av honom själv som
ordförande, gatudirektören, stadsplanedirektören, hamndirektören,
direktören för Stockholms spårvägar samt t. v. chefen för gaturegleringsavdelningen
på fastighetekontoret.
Ett liknande samarbetsorgan hade ett par år tidigare fungerat som
den s. k. slussendelegationen, men den gången var Harry Sandberg
ordförande. Man lyckades då inte komma till beslut.
Denna arbetsform tilltalade Yngve Larsson mycket väl. Han kunde
så att säga dirigera stadens hela tekniska apparat och vara nastan helt
saker på att inte de olika förvaltningarna intog olika ståndpunkter när
förslagen skulle behandlas av nämnder, kollegium och fullmäktige. En
.joker i leken» kunde dock stadiarkitekten vara. Byggnadsnämnden
hade ju inte ett borgarråd till ordförande och dess förvaltningar var
inte lika lätta att bringa till samarbete, vilket bl. a. skulle komma att visa
sig i Norrmalmsplaneringen.
Den nya brodelegationen konstituerade sig den 29 februari 1928
och handlade raskt. Redan den 1 oktober 1928 lämnade den, med
utgångspunkt från ärendet om Västerbron, en översikt av trafikfrågorna
i innerstaden. Det var nastan två månader innan Lilienberg