22_sidenbladh1

Strömdahl (denne har varit mig till stor hjälp vid sammanställningen
av detta avsnitt).
För att f"a igång kommunal aktivitet kallade öve~ståthållare Nothin
luftskyddsnämnden till sammanträden flera gånger. Men ingenting
hände. Det ålåg dock staden att planlägga byggandet av ledningscentraler,
dvs. skyddade platser varifrån luftskyddet skulle ledas,
hjälpplatser för omhändertagande av skadade, offentliga skyddsrum
och s. k. skyddsvärn. Staden var också skyldig att förstärka brandberedskapen.
Härför skulle staden bygga branddammar och skaffa
pumpar och rör, så att de kunde hållas fyllda under luftskyddstillstånd.
Yngve Larsson insåg att gatukontorets resurser måste tas i anspråk.
Han började närvara vid luftskyddsnämndens sammanträden, och
1942 blev han dess ordförande. På detta sätt kunde staden få möjligheter
att fullgöra sina skyldigheter enligt luftskyddslagen. Gatukontoret
kunde både planlägga och bygga. Även brandkåren hörde under
gatui~ämnden. Ett nära samarbete mellan Yngve Larsson och Ingvar
Strömdahl kom till stånd. Pengar till civilförsvaret väckte inte längre
debatter i fullmäktige.
Den 4 november 1942 bröt den åttonde engelska arinen igenom vid
El Alamein, och den 2 februari 1943 kapitulerade tyskarna i Stalingrad.
Kriget höll på att vanda. Det var lätt att säga att vi i Sverige gick
över från luftskydd (=Luftschutz) till civilförsvar (=Civil Defence). I
verkligheten var det dock fråga om att klarare skilja det civila försvaret
från det militära. Ett förslag till en »folkskyddslag. fick bakläxa 1943.
En ny kommitté, 1943 års civilförsvarsutredning, utarbetade ett nytt
förslag, vilket i juli 1944 blev civilförsvarslag. Med stöd av denna
byggdes skyddsrum med större iver, fick brandkåren bergtunnlar för
att ställa upp brandbilar och civilförsvaret bättre utrustade ledningscentraler.
Branddammar av trä började ersättas med sådana av betong.
Från Gasverket lånade man rör - vilka senare mycket ordentligt
ersattes med andra som civilförsvaret betalade - för att bygga brandvattenledningar
från de platser vid kajer och stränder där de mobila
pumparna kunde ställas upp.
Den 19 juni 1944 lämnade Yngve Larsson i fullmäktige en översikt
över stadens totala kostnader för luftskydd. Av sammanlagt 35 miljoner
hade 113 gått åt till skydd av stadens egna anläggningar, drygt 113
till offentliga skyddsrum för allmänheten och resten till anskaffning av
all slags materiel, främst till brandkåren. Han sade sig hoppas få
hälften i bidrag från staten; det blev bara 116.
Den I juni 1945 upphävdes civilförsvarsberedskapen till stora delar.