22_sidenbladh1

via Tegelbacken och åt Gamla Brogatan. Han var helt övertygad om
att regleringen av Norrmalm skulle börja i stadsdelens sydvästra del.
Från ytterligare tre andra fick stadskollegiet planförslag, men de var
inte av sådan kvalitet att de behöver kommenteras har.
Sommaren 1938
Bordläggning och återremiss
Våren 1938 nådde stadsplanenämndens förslag fram till kollegiet.
Byggnadsnämnden och skönhetsrådet hade förordat omarbetning av
planen söder om Hamngatan-Klarabergsgatan. Även majoriteten av
kollegiet ville ha en varsammare sanering där. Men Harry Sandberg
hade naturligtvis en utförlig reservation till förmån för stadsplanenämndens
förslag. I materialet fanns redovisat de nyss omtalade alternativa
förslagen, stadsplanenämndens bemötanden, förslagsställarnas
motbemötanden etc. (U 20611938, B 10 A, B, C11934, 1211936
och 4511937). Lilienberg pekade framför allt på att de andra förslagen
skulle bli avsevärt dyrare att genomföra, och stadsplanenämnden vidhöll
som vanligt att dess plan var bast.
Man var överens om att ärendet skulle föreläggas fullmaktige före
sommaren. Man kunde inte veta om majoriteten i fullmaktige - bland
det politiska fotfolket - skulle bli densamma som i kollegiet.
Yngve Larsson visste om att Paul Hedqvist höll på med en alternativ
plan, men att han inte hunnit så långt att det fanns något att visa. Han
överlade med Zeth Höglund. De kom överens att utnyttja en nästan
aldrig använd möjlighet till s. k. blank bordläggning. Därtill behövdes
blott 113 av de närvarandes röster. Bifall till ett sådant yrkande skulle
dessutom förhindra såväl all fortsatt diskussion som beslut i fullmäktige
före hösten. Harry Ljung (s) i Höglundsfalangen utsågs att begära
bordläggning. Sandberg visste om vad som var att vänta men kunde
ingenting göra.
Debatten i fullmaktige den 20 juni 1938 blev utmärkt egendomlig.
Först talade Sandberg för sin reservation, sedan fyra andra som delade
hans mening. Varken Yngve Larsson eller Zeth Höglund begärde
ordet. Ingen yrkade bifall till kollegiets hemställan. Från sin bank
begärde så Ljung bordläggning. Varefter ordföranden Fredrik Ström
raskt klubbade av debatten trots upprörda protester främst från Carl
Lindhagen.