22_sidenbladh1

Kungsvåningar
Enligt 1874 års byggnadsstadga och gamla byggnadsordningen fick
bostadshus inte innehålla mer an fem våningar. Bottenvåningens golv
fick dock laggas 1,5 meter över gatans medelhöjd. Detta för att det
skulle finnas plats för källargluggarna. Genom dessa fick varje familj
sin ved nedkastad i lägenhetens vedkällare, som skulle kunna rymrna
ett årsbehov av bränsle. Under förutsättning att den totala hushöjden
inte översteg gatans bredd plus 1,5 meter, kunde man dock få lyfta
upp källaren så att den helt eller delvis kunde inredas till butiker eller
hantverkslokaler, vilket ju blev möjligt sedan man börjat med värmeledning
och hela huset bara behövde en kokskallare. Från tiden omkring
första varldskriget blir detta vanligt. Husen blev så i sex våningar,
och man begärde dispens hos k. m:t att få göra en bostadslägenhet
för portvakten i bottenvåningen, den s. k. k-våningen, dar k stod för
kommersiell.
Vid de vanliga 18 meters gatorna blev husen 19,5 meter höga, men
vid öppna platser och boulevarder fick de enligt 1874 års stadga göras
22 meter. Strax efter 1900 blev det modernt med höga takresningar,
och under förutsättning att ~ljusinfallsvinkeln»8 inte överskreds fick
man bygga så. Sedan begärde man dispens hos k.m:t att få inreda
bostäder i vinden. Under senare delen av 20-talet begärde så gott som
alla byggare sådan dispens, och därigenom fick man de för Stockholm
typiska *kungsvåningarna)>. Atskilliga hus i finare lagen i innerstaden
blev därigenom i verkligheten sju våningar höga.
Westholm gillade inte detta och skrev: )>. . . det kan vara befogat att
som en yttersta utväg ur en svår situation vädja till Kungl..Maj:ts nåd,
men att engagera denna sistnamnda tillgång som ett obligatoriskt
slutled, en regelrätt påbyggnad på det författningsenliga förfarandet,
såsom under en lång följd av tidigare år skett, kan dock icke vara
lämpligts (B 3211936, s. 12). Westholm var angelägen att få bort denna
extra bostadsvåning och lyckas med det bland annat i Vasastadens
nyare delar. Dar blev den verkliga hushöjden något lägre, vilket var till
fördel för stadsbilden. Han ville endast godtaga de högre husen vid
gatan nar det gällde att i samband med saneringsplaner kompensera
för gårdsflyglar eller gårdshus. På fastighetsagarhåll gjorde man motstånd.
Möjligheten att få göra en kungsvåning inräknades allmänt i
priset för fastigheterna.