22_sidenbladh1

l inmalningstvånget», Eriksdalsomradet med stadsplan 1929 var det första hyreshusområdet
med öppet byggnadssätt, Byggnaden till höger är ritad au Sven Markelius, den i fonden av
bröderna Ahl~én. Foto: Stockholms stadsmuseum.
november 1929 av Ture RybergIThure Bergentz, och den senare har
säkerligen ritat den. Förslaget väckte inte mycket diskussion och den
östra delen antogs av fullmäktige utan debatt och fastställdes (U 151
1930). Det var det första område med friliggande lamellhus som
verkligen byggdes i Stockholm.
(Den nu något förbryllande benämningen Inmalningstwånget fick
området på grund av kvartersnamnen: Havren, Rågen och Vetet och
motsvarande gatunamn. Vid denna tid gällde en jordbrukspolitisk
förordning att kvarnar som malde importerad säd måste blanda i en
viss mängd svensk. Benämningen användes länge, t. ex. i Aftonbladet
den 21 januari 1943.)
Denna bebyggelse väckte inte stort uppseende och det var snarast
husens utseende som kommenterades, bl. a. att de hade platta tak. Det
i jämförelse med 1874 års stadga låga markutnyttjandet - delvis med
trevåningshus - hade staden tidigare tillämpat på egen mark i liknande
lägen, framför allt Rödabergsområdet 1909 och Blecktornsområdet
1920. I dessa områden hade lägenhetslösningarna fått inpassas i
ett givet stadsplanemönster. I Inmalningstvånget hade i varje fall
några byggare gjort mycket exakta studier av lägenheternas planlösning
och sedan justerat stadsplaner efter dessa. Det är möjligen på just
detta sätt som denna stadsplan verkligen inleder en ny tid.