22_sidenbladh1

ningar, som erfordras för generalplanen . . .» varför nämnden beslöt
uppsäga Hörnell till den 1 april 1929. Själv fick Lilienberg ett tillägg
till sin lön med hänvisning till att han skulle ha ansvar for generalplanefrågorna.
Konflikten med arkitekterna
Även i andra frågor handlade Lilienberg raskt. Den 6 september 1929
lade han fram förslag till ny organisation för kontoret. Denna fråga
hör kanske inte i första hand ihop med trafikplaneringen. Atskilligt i
fortsättningen blir dock mera begripligt om den får behandlas har.
Organisationen godkändes av stadsplanenämnden den 11 september,
tydligen utan att den dessförinnan varit känd bland de anställda.
Lilienberg sade att personalen var stor i förhållande till arbetsmängden
och att avdelningen för »planeringsprojekt» hade arbetat ganska
otillfredsställande: n. .. ehuru inom husbyggnadsfacket skickliga arkitekter
varit anställda [ha] de flesta .. . haft så stor husbyggnadspraktik
vid sidan om sitt arbete, att det tagit ... för mycket av deras kraft och
intresse.» De %ha inte följt med i utvecklingen och äro inte tillräckligt
erfarna och kunniga för de föreliggande krävande arbetsuppgifterna
. . . kontorsarbetet bör vara deras livsuppgift . . . å tjänsterummen får
. . . under inga omständigheter utföras annat arbete an sådant som rör
tjänsten*. Den nya organisationsplanen upptog två arkitekter och en
ingenjör mindre än vad som fanns anställda.
Arkitekterna Ture Ryberg, Wolter Gahn, Paul Hedqvist och Gunnar
Sundbärg tillbakavisade Lilienbergs påståenden med indignation i
skrivelse den 28 september. Den 9 oktober lade nämnden den till
handlingarna med uppdrag åt ordföranden att muntligen meddela
innebörden av organisationen som beslutats en månad tidigare. Arkitekterna
framhöll att Lilienberg själv ett år tidigare hade tillstyrkt att
de kunde få .tjänstledighet med helt löneavdrag. 14 timme per dag
för att sköta sina privatuppdrag. De sade nu att de uppfattade saken
så, att de inte längre ansågs .värdiga att i fortsättningen bekläda de
poster som hittills varit oss anförtrodda». De påstod att Lilienberg
frikostigt tillstyrkt ledigheter i .en fullt medveten avsikt att befria sig
från våra tjänster . . . de metoder som kommit till användning . . . vi
tveka icke att beteckna dem som illojalax. Därutöver anmälde arkitekterna
att de haft mot Lilienberg skiljaktlig mening i de flesta viktiga
frågor, och att han som ende föredragande i nämnden undertryckt de
projekterande tjänstemannens uppfattningar. Viktiga frågor vore
»alltför lättvindigt och föga grundligt behandlade., vilket särskilt gall-