22_sidenbladh1

över nödvändigt med hänsyn till den bibehållna byggnadsregleringen
- se nedan.
Avgörande betydelse fick de nya lånereglerna för tertiärlån (SFS
55 l/ 1946). Kommunalägda eller helt kommunalkor~trollerade företag
fick lån upp till 100% av belåningsvärdet. Därigenom kunde stadens
bolag bygga utan annan insats från stadens sida än tomtmarken samt
eventuella överkostnader. Under perioder när dessa senare blev vanliga,
bl. a. under Korea-krisen 1950, gav staten s. k. tilläggslån för att
täcka dem. Kooperativa byggnadsföretag kunde få lån upp till 95%
och enskilda företagare som byggde flerfamiljshus upp till 85 % av
belåningsvärdet. För botteninteckningar erbjöds viss räntegaranti,
dvs. orn den vanliga lånemarknaden endast kunde ge lån över viss
bestämd ränta betalade staten mellanskillnaden. I gengäld krävde
staten hyreskontroll.
Detaljerna i detta system har ändrats flera gånger men i sina vasentliga
drag bibehållits till slutet på 60-talet. Det har haft en utomordentligt
stor betydelse. Omkring 90% av alla bostadslägenheter byggda i
Stockholm efter 1946 har tillkommit med detta ekonomiska stöd.5
Byggnads regleringen
För att .främja en ändamålsenlig användning av byggnadsmaterial
och arbetskraft» antog riksdagen 1943 en till ett år tidsbegränsad lag
(SFS 1943: 44). Enligt denna fick man inte utföra byggnads- eller
anlaggningsarbeten utan tillstånd av k. m:t, och till ytterligare säkerhet
krävdes det därefter särskilt igångsättningstillstånd från länsstyrelse,
i Stockholm överståthållarämbetet. Detta var i första hand en lag
som rörde arbetskraftens användning, och den var kontrasignerad av
socialministern Gustav Möller. Den förlängdes år från år, så småningom
flera år i taget (jfr SFS 1959: 132). Den fortfor att vara i kraft
under hela den tid som har skall behandlas, låt vara att den tidvis
tillämpades mycket generöst. Vid förlängningen 196 1 (SFS 196 1: 50)
utsträcktes giltigheten till den sista juni 1963. Därefter återstod blott
vissa regler om igångsättningstillstånd.
Att materialsituationen var besvarande kan man utläsa t. ex. ur Alf
Johanssons redovisning i »Ekononiisk efterkrigsplanering ID av behovet
av och tillgången på byggnadsmaterial (SOU 1944: 7, s. 155- 165).
Vissa material var verkligen kritiska t. ex. vattenledningsrör av olika
dimensioner. Takten i utbyggnaden av nya stadsdelar i Stockholm
verkade vid vissa tider styrd av tillgången på dessa rör.
Med byggnadsregleringen som instrument kunde de statliga myn-