22_sidenbladh1

generalplanearbetet och hade val intalat oss att få någon politisk förankring.
Joakim Garpe, som alltid vant och fortfarande ar en mästare
att på ett sirligt satt vara övertygande artig, var aven denna gång så
mot kontoret. John Bergvall däremot var mera rättfram nar han på
presskonferensen påpekade att boken vägde 2,6 kilo. »Med denna
rekommendation Överlämnar kommittén stadsplanekontorets förslag
till stadens nämnder och verk för kännedom och beaktande i det
fortsatta stadsbyggandet. D
Generalplanen i verkligheten
Var det nu en midgårdsorm vi försökte lyfta? Försökte vi oss på att
förutsäga utvecklingen för alla förvaltningar så att alla detaljer stämde
inbördes?
»Det som har varde för oss ar icke målet utan själva resan.» Generalplanens
egentliga och främsta varde låg inte i den slutliga redovisningen
utan i en med tiden allt mera ingående samordning av insatserna
från de i stadsbyggandet deltagande förvaltningarna. I första
hand gällde detta utbyggnaden av Stockholms system av förstäder som
pågick under 50- och 60-talen.
Från första början 1945 klargjordes att stadens resurser nar det
gällde att bygga nya bostadsområden var i högsta grad ändliga. I
kapplöpningen med tiden dar å ena sidan köer av bostadssökande
ständigt växte och å den andra nya bostadsområden med tillhörande
trafikanlaggningar och skolor byggdes, var tillgången på mark en
utslagsgivande faktor. I diskussioner fick jag städse erinra om att
.tomtmarken kommer att vara slut under första kvartalet 1958~. (Det
blev inte så då staden fick möjlighet att 1963 inkorporera vad som i
dag ar skärholmen och Vårberg och 1962 erbjöds en del av Järvafaltet
för bebyggande.)
Därutöver vågarjag påstå att de två böcker som generalplanearbetet
avkastade var viktiga som hjälpmedel - för Stockholm och för andra
- för att bättre förstå planeringsprocessen som den utvecklats i svensk
administrativ och teknisk tradition. Under den tid planen utarbetades
kom, som redan nämnts, den nya byggnadslagen med rättsregler för
hur generalplaner skulle komma till.
I fackkretsar och i någon mån aven i dagspressen fördes diskussioner
om vilka problem och vilka arbetsmetoder som kunde vara relevanta
i översiktlig samhällsplanering. Med nu rådande uppfattningar
som bakgrund kan en hel del av detta te sig åtskilligt primitivt, men det
kan val ändock vara skal referera något av den. Den var i varje fall för