22_sidenbladh1

samtidigt som man själv inte fått ordnat ens nödtorftigt i sanitärt
avseende,,. Ännu i stadsfullmäktige var det inte otvistigt om fastighetsägarna
i verkligheten skulle komma att betala något mindre än
hälften eller nära 3/4 av de totala kostnaderna. Kompromisslinjen
segrade och gatukostnadsbestämmelserna blev fastställda för både
södra och västra ytterområdet. Erfarenheterna från Brännkyrkakriget
skulle komma till nytta vid Spångas inkorporering år 1949.
Monumentalbyggnader
Under 20-talet tillkom i Stockholm en rad monumentalbyggnader som
i denna skildring förtjänar att bli omtalade. Trots att det var fråga om
offentliga byggnader kom de avgörande ekonomiska insatserna genom
olika donationer. Det var dels från förmögna privatpersoner,
ibland utfästelser i testamenten, dels gåvor från stiftelser och företag.
Ser man till vilka som möjliggjort byggandet av Stockholms monumentalbyggnader
bör främst nämnas Knut och Alice Wallenberg, som
tidigare hade bidragit till Stadshuset och Konserthuset samt genom en
1917 bildad stiftelse understött byggandet av Stadsbiblioteket, Handelshögskolan
och Sjöhistoriska museet.
Även stadsfullmäktige disponerade donationsmedel. Grosshandlaren
C. R. Forsgren (1 838- 190 1) hade testamenterat huvuddelen av sin
förmögenhet till en fond, vars avkastning vart femte år kunde av
fullmäktige användas till angelägna ändamål, dock inte till sådant som
skulle betalas med skattemedel. Denna donation spelade en mycket
stor roll, icke minst under den tid som här behandlas, vilket framgår
av följande sammanställning av bidrag:
Handelshögskolan 475 000 kronor, 1908.
Radiumhemmet 500 000 kronor, 19 12.
Stadsbiblioteket 575 000 kronor, 1920.
Borgarskolan 600 000 kronor, 1923.
Forsgrenska Medborgarhuset 1 850 000 kronor, 1929, 1933 och 1938.
Studiehem för ABF 806 150 kronor, 1943 och 1953.
Denna bok avser inte att fortlöpande redovisa den arkitekturhistoriska
utvecklingen så som den skulle kunna avlasas i det som byggts i
Stockholm. I samband med en presentation av offentliga byggnader
från 20-talet må man dock erinra om den stilhistoriska utvecklingen