22_sidenbladh1

kring de södra tre banorna skulle kunna bli 195 000, kring de sydvästra
197 000. Gjorde man en grenlinje över Karlberg skulle de nordvastra
och västra banorna G sammanlagt 209000 invånare. (En såd;l*
grenlinje ansågs då sannolik, och det finns faktiskt väster om Odenplans
station utfört sprängningar för en härför nödvändig planskild
korsning.)
Ett arbetsutskott från gatukontoret, Spårvägen och stadsplanekontoret
fick i uppdrag att undersöka om redan byggda eller projekterade
stationer skulle kunna förlängas från 110 till 145 m. Gatukontoret
skulle få makulera omkring 200 fardiga ritningar. Den 28 februari
1946 var man färdig uttala att förlängning av stationerna var möjlig
under förutsättning att man som Spårvägen föreslagit slog samman
två par stationer i innerstaden, vilka annars skulle komma allt för nära
varandra. Tågen skulle knappt kunna komma upp i fart innan de
skulle behöva bromsa. Den 2 mars blev gatukontoret klart med sitt
Ställningstagande och den 4 mars tillstyrkte gatunämnden förlängningen.
Det var verkligen brått. Den 10 mars skulle sprängarlagen
komma till den punkt där banan skulle få annan riktning, om man
skulle slå ihop de två stationerna till den nuvarande »Fridhemsplan»
under kv. Vaktaren. I det kvarteret fanns aven en rad privata fastighetsägare,
vars ratt att spranga kallare måste begränsas.
Alla arbetade för högtryck. Den 26 mars 1946 begärde gatuförvaltningen
hos stadsplanenamnden Stadsplaneändring för kv. Vaktaren
med angivande av att man den 1 oktober skulle behöva spranga under
privata tomter. Dagen därpå skickade stadsplanekontoret till Spårvägen
förslag till fem förlängda stationer på banan till Gubbängen.
stadsplaneändringen för kv. Väktaren blev godkänd av fullmäktige
den 17 juni (U 25111946) och fastställd den 4 oktober 1946. Genom
lojalt samarbete gick arbetet i lås. Under dessa månader hade många
av oss anledning tanka på det finlands-svenska ordstävet: »Håller inte
mannen, inte håller pappret..
Allt lyckades nu inte. Slussen och station Gamla Stan måste ju också
ritas om, fast det inte var stort mer an ett halvt år sedan man senast där
forcerat fram en lösning, vilken ännu ej hunnit bli faststalld. Den 4
mars hade Lundborg och Markelius fardiga ritningar i två alternativ,
det ena med tunnelbanan under Söderström. Detta såg mycket bra ut
på ritning. Stationen vid Slussen låg dock med spåren 2 meter under
vattnet och den vid Riddarholmen 9 meter under. Tunneln från
Medborgarplatsen måste sprängas helt ny, och nivåskillnaden mellan
de två senast nämnda stationerna var hela 23,5 m. Hur det gick med
förslaget är redan berättat i kapitel 4.