22_sidenbladh1

ledsbyggena, som bl. a. fanns i gatunämndens stat for 1944, och hänvisade
till de 1943 ingångna inkorporeringsavtalen med Spånga och
Hässelby. Frågan behandlades i kollegiet den 25 maj 1944 och då
arbetet måste komma att spänna över flera förvaltningars område,
bestämdes det att borgarrådsberedningen skulle bli huvudman fiir
det. Fullmaktige biföll den 19 juni 1944 Yngve Larssons framställning
utan debatt (U 23311944).
Det som Yngve Larsson begärde att få börja med var ett ordentligt
program för hur en sådan modern generalplan skulle utarbetas. Som
lämplig efterträdare till Lilienberg hade han i inaj kontaktat Sven
Markelius, då byggnadsråd och chef för utredningsbyrån på byggnadsstyrelsen.
För generalplanearbetet kontaktade han ungefär samtidigt
mig. Han hade fått se den generalplan som Sten Lindegren - i
Ancker, Gate och Lindegren - och jag just gjort för Lidingö. Han
ringde en lördag förmiddag och frågade om jag redan samma kväll
kunde komma ut till Mullberget på Djurgården och tala om saken. Det
gjorde vi, promenerande av och an på Djurgårdsvägen, medan vi av
och till stannade för att lyssna om näktergalen hade kommit till sin
vanliga häckningsplats nara Isbladsviken. Näktergalen kunde vi inte
höra, menjag blev engagerad för att arbeta med generalplanen.
Under sommaren hade Markelius, von Hofsten och jag flera samtal,
och den 3 1 augusti lämnade jag ett första program. En vecka efter det
Markelius tillträtt sin tjänst begarde stadsplanenamnden pengar till ett
arbetsprogram för en generalplan. Helge Berglund, som då var finanssekreterare,
tyckte det hela var ratt onödigt. De exploateringsplaner
som fanns på fastighetskontoret var i stort sett tillräckliga, och en
massa teoretiska övningar skulle staden inte ha rnycket verklig nytta
av. Yngve Larsson lyckades dock få kollegiet att tillstyrka pengar för
två år. Fullmäktige beslöt så den 29 januari 1945 (U2611945). von
Hofsten ocli jag skulle arbeta heltid på generalplanen, men vi behövde
hjälp. För trafikfrågor anställdes civilingenjören Sven Lundberg. Och
från stadsplanekontoret i Göteborg lockade vi över arkitekten Carl-
Fredrik Ahlberg. Vi fyra bildade en grupp som arbetade under Markelius
ledning. I juni 1945 lade vi fram det begärda programmet som
kallades >>Det Fraintida Stockholm. (B 911945).
»Det Framtida Stockholm»
Förordet annonserade n. . . de principiella utgångspunkterna och
riktlinjerna [som] skulle diskuteras.. Vi avsåg n.. . att klargöra arten