22_sidenbladh1

det möjligt att bygga de två stora bostadshusen på Silvieberg, att året
därpå börja bygga de två stora tidningshusen samt att upplåta mark
för Sovjetunionens ambassad (U 17711938). Och det gamla sjukhuset
ligger kvar.
Johanneshov
Bland de statliga exploateringarna i Stockholm intar Johanneshov en
särställning därigenom att området ligger söder om Söder. Det var
därför tveksamt orn tomterna skulle kunna säljas för bebyggelse för
»mera bemedlade,,, vilket staten kunnat göra annorstädes, främst på
Gärdet.
Johanneshovsmarken hade en gång hört till Enskede men kronan
hade köpt den 1870 för att där uppföra befästningar, av vilka det finns
kvar en mur under det 1923 påbörjade Söderstadion - då kallat
Johanneshovs idrottsplats. (Isstadion öppnades 1955 och fick tak
1962.) Staden arrenderade marken för idrottsändamål, men i mitten
av 30-talet begärde staden att få mark för att kunna bygga trafikleder
till de södra förorterna; tillfarter till en högbro dels för gatutrafik, dels
för den blivande tunnelbanan, Johanneshovs trafikplats och Gullmarsplans
tunnelbanestation.
Kronans mark måste till stor del tas i anspråk för detta och djurgårdskommissionen
räknade ut att med exploateringstalet 0,5 skulle
där kunnat få plats 7 200 eldstäder. Stadens förhandlare hävdade att i
närliggande stadsdelar hade staden exploateringstalet 0,3 och att det
inte fanns anledning bygga tätare här. Det borde vara 3-vånings smalhus
och inte 7 till 8 våningars punkthus. Kronan vägrade, och staden
blev tvungen lämna annan mark i utbyte så att djurgårdskommissionen
kunde sälja tomter med sammanlagt 7 200 eldstäder. Därutöver
bytte kronan 1941 till sig närliggande kvarter i Arsta mot delar av
Kråkvilan och Bellevueområdet vid Norrtull (U 1641 1941).
I fastighetsnämnden talades om att Johanneshovsbebyggelsen skulle
D.. . stå som beklämmande monument . . . från vår tid». Borgarrådet
Sundberg menade att varken drätselnämnden eller stadskollegiet kunnat
bedöma den ekonomiska innebörden. »Beslut fattas alltså . . . med
förbundna ögon.,) Alla var egentligen emot planen. Husen låg för
nära slakthuset och naturkorridorer från tunnelbanestationen kom i
kläm. Med stor allmän olust beslutade fullmäktige den 15 maj 1939
godkänna avtal och plan.
Egentligen lyckades exploateringen rätt bra. Det gynnsamma läget
alldeles intill tunnelbariestationen och det centrum som byggdes vid