22_sidenbladh1

de generalplaneutredningar. ~Stadsplanearbetet förefaller oss nästan
hopplöst..
Om Sandberg försökte medla är obekant. Dagen efter, dvs. 10
oktober, lämnade Gahn, Hedqvist och Sundbärg in sina avskedsansökningar,
men Ryberg s. a. s. vände i dörren och stannade på kontoret.
Många menade att Ryberg handlade svekfullt. Själv begärde han
vid denna tid sitt utträde ur Svenska Arkitektföreningen.
Lilienberg kan inte ha varit överraskad. Han hade garderat sig
genom att be Thure Bergentz återinträda i tjanst på kontoret. Denne
hade i tre år varit tjänstledig för att uppehålla befattningen som
1änsarkitektTLTäxjö, men han hade inte trivts med detta arbete. Bergentz
blev på sitt sätt en stor tillgång för kontoret; otroligt flyhänt -
han gjorde .ett nytt förslag till nästa morgon» - charmfull och på gott
humör, men ibland rätt slarvig. Bergentz kom med åren att arbeta helt
efter Axel Dahlbergs direktiv och gick bara in till Lilienberg »för att få
kartan påskriven».
Det inträffade hindrade inte Iilienberg och Ryberg att var for sig
fortsätta en mycket omfattande privatpraktik. Den 13 november 1929
antecknas i stadsplanenamndens protokoll att dess tjänstedelegerade
*på förekommen anledning. granskat stadsplanedirektörens privatuppdrag.
Den stora planen för Huvudsta i Solna ansågs tveksam, och
han åläggs att i fortsättningen »underställa delegerades prövning dylika
uppdrag..
Detta var varken den första eller den sista, men kanske den svåraste
konflikter1 mellan Lilienberg och arkitekter på stadsplanekontoret. I
den fortsatta skildringen kommer detta att skymta ett par gånger.
Utan tvekan blev kontorets arbetsresultat sämre härigenom. En bidragande
orsak till motsättningarna kan ha varit att Lilienberg, trots att
han var en duktig organisatör och arbetsledare samt allmänt kunnig
inom sitt fackområde, var osäker i bedömning av formproblem. Hans
orndömesförmåga i sådana ting var svag. Det kom tydligt i dagen
sedan han slutat i stadens tjänst och till stor del arbetade ensam med
sina projekt.