SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
462 Rörelseregler för banker <strong>SOU</strong> 1998:160<br />
borderverksamhet) eller filialer från andra länder får driva sådan verksamhet<br />
som anges i verksamhetslistan endast i den mån verksamheten<br />
omfattas av bankens verksamhetstillstånd i hemlandet. Regleringen i 2<br />
kap. 2 och 3 §§ BRL infördes bl.a. för att det skulle stå klart för utländska<br />
aktörer att Sverige uppfyllt sina åtaganden enligt EES-avtalet att<br />
tillåta kreditinstitut respektive vissa finansiella institut från andra EESländer<br />
att driva verksamhet inom de tjänsteområden som anges i direktivets<br />
verksamhetslista, vare sig det sker från en här etablerad filial eller<br />
direkt från utlandet.<br />
I det andra banksamordningsdirektivet har förutom principen om ömsesidigt<br />
godkännande även kodifierats principen om hemlandstillsyn.<br />
Enligt huvudregeln i artikel 13.1 har hemländernas myndigheter ansvaret<br />
för tillsyn över kreditinstitut, även över dessas verksamhet i andra länder.<br />
I tillsynen ligger enligt artikel 13.2 att hemländerna skall kräva att<br />
varje kreditinstitut tillämpar sunda rutiner för administration, redovisning<br />
och erforderlig intern kontroll. Enligt artikel 14.2 åligger det dock<br />
värdländerna att utöva tillsyn över likviditeten hos filialer. Denna direktivbestämmelse<br />
återspeglas i 7 kap. 8 § BRL. Värdländerna har vidare<br />
en oinskränkt rätt att vidta penningpolitiskt betingade åtgärder. Enligt<br />
direktivet har därutöver värdlandets lag i vissa situationer företräde<br />
framför hemlandets med hänvisning till "det allmännas bästa" (the general<br />
good). 151<br />
Detta innebär att det allmännas bästa-begreppet kan komma att inskränka<br />
räckvidden av principen om ömsesidigt godkännande. EGkommissionen<br />
har i ett tolkningsmeddelande 152 med stöd av EGdomstolens<br />
praxis slagit fast förutsättningarna för att en sådan inskränkning<br />
skall godtas. Den nationella bestämmelsen skall, för att äga företräde,<br />
inte ha varit föremål för harmoniseringsåtgärder samt vara icke diskriminerande,<br />
till skydd för det allmännas bästa, nödvändig, proportionell<br />
i förhållande till sitt syfte och sakna motsvarighet i kreditinstitutets<br />
hemland. Enligt kommissionen har EG-domstolen bland flera andra områden<br />
ansett förtroendet för finansmarknaden som skyddsvärt.<br />
Andra banksamordningsdirektivets regler om hemlandstillsyn måste,<br />
som framgått, förstås så att de inte endast gäller den egentliga tillsynen<br />
utan även medför att vissa delar av hemlandets relevanta lagstiftning blir<br />
gällande för utländska bankers verksamhet i Sverige. I det lagstiftnings-<br />
151<br />
Andra banksamordningsdirektivet rymmer fem sådana hänvisningar,<br />
nämligen i 15:e och 16:e styckena ingressen och artiklarna 19.4, 21.5 och<br />
21.11.<br />
152 Kommissionens meddelande om frihet att tillhandahålla tjänster och begreppet<br />
”det allmännas bästa” i andra banksamordningsdirektivet (EGT<br />
10.7.1997, Nr C 209, se s. 15 f.
Change language