SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
642 Bilaga 2 <strong>SOU</strong> 1998:160<br />
betänkande Förnyelse av kreditmarknaden (<strong>SOU</strong> 1988:29) och i propositionen<br />
till lagen om värdepappersfonder, prop. 1989/90:153, där det<br />
uttalades bl. a. att reglerna om vilka sanktioner som inspektionen bör ha<br />
till sitt förfogande bör överensstämma med motsvarande bestämmelser i<br />
annan lagstiftning inom den finansiella sektorn. Dock anmäktes att denna<br />
fråga borde prövas i ett senare sammanhang. Det sanktionsystem som<br />
infördes genom lagen om värdepappersfonder kom att bli en förebild för<br />
det fortsatta lagstiftningsarbetet inom detta område. Systemet innebar att<br />
Finansinspektionen hade rätt att återkalla ett tillstånd och om det var<br />
tillräckligt skulle inspektionen i stället kunna utfärda en varning. Vidare<br />
ansågs ett vitesförfarande vara en mer effektiv ordning än införandet av<br />
straffbestämmelser och slutligen infördes regeln att inspektionens beslut<br />
skulle överklagas till kammarrätten. Detta system för sanktioner infördes<br />
därefter i lagen om värdepappersrörelse 1991 och blev redan då etablerat<br />
inom en väsentlig del av lagstiftningen på värdepappersområdet. I samband<br />
med att lagen om kreditmarknadsbolag trädde i kraft den 1 januari<br />
1994 genomfördes också förändringar i bankrörelselagen såvitt avser<br />
Finansinspektionens ingripandemöjligheter. Bakgrunden till dessa regeländringar<br />
var det krav på enhetlighet som flera utredningar påtalat men<br />
också de förändringar som krävdes i anledning av EES-avtalet, prop.<br />
1992/93:89. Härigenom har ett så gott som enhetligt system införts för<br />
inspektionens möjligheter att ingripa mot kreditinstitut och värdepappersinstitut.<br />
Däremot har det inte på senare tid genomförts någon närmare<br />
översyn av sanktionsreglerna på försäkringsområdet.<br />
Allmänt om ingripanden och sanktioner<br />
Frågor om ingripanden och sanktioner aktualiseras bl. a. vid Finansinspektionens<br />
undersökningar av institut. Det är dock sällan som Finansinspektionen<br />
tvingas meddela formella beslut när missförhållanden upptäcks<br />
utan det är ofta tillräckligt att inspektionen påtalar behovet av åtgärder<br />
för att ett institut skall vidtaga rättställande åtgärder. Påtalandet<br />
kan ske i samtal mellan företrädare för inspektionen och ett institut eller<br />
genom skrivelser dem emellan. Mycket sällan tvingas Finansinspektionen<br />
att överväga mer ingripande åtgärder. Om detta trots allt bedöms nödvändigt<br />
kan allmänt sägas att det i bankrörelselagen, kreditmarknadsbolagslagen<br />
och lagen om värdepappersrörelse finns ett enhetligt regelverk<br />
med i huvudsak tre olika åtgärder för inspektionen att agera. Den mest<br />
ingripande åtgärden är rätten att återkalla beviljat tillstånd. Om detta<br />
anses alltför ingripande med hänsyn till arten av missförhållandet kan<br />
inspektionen i stället meddela varning. Den lindrigaste formen av ingripande<br />
som inspektionen kan använda är att förelägga ett institut att vid-
Change language