SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Reglering av banker – utgångspunkter 383
kassaflöde, riskförändring i rörelsen och genomlysbarhet. Det är således
möjligt att ledningen väljer att avstå från att bedriva viss i sig lönsam
och tämligen riskfri verksamhet på grund av att den riskerar att försämra
den externa genomlysbarheten i sådan grad att det leder till försämrade
villkor för banken. Frivilliga restriktioner med hänvisning till genomlysbarheten
är fullt möjliga. Lagstiftaren kan dock inte helt förlita sig på
frivilliga restriktioner av denna typ utan måste överväga om lagliga begränsningar
bör finnas för vissa verksamheter eller deras omfattning.
Även vid detta ställningstagande måste olika faktorer vägas mot varandra.
En sådan faktor är att ökad diversifiering kan leda till högre effektivitet
i det finansiella systemet, vilket kommer allmänheten till godo.
Diversifiering av en banks rörelse kan innebära effektivare resursutnyttjande
genom kostnadsbesparande samordningseffekter mellan
olika verksamheter, dvs. att produktionen inom verksamhet A reducerar
kostnaderna i verksamhet B. En annan faktor är att graden av diversifiering
kan ha betydelse för bankernas stabilitet. Teoretiskt innebär diversifiering
en stabilare rörelse. Vidare kan ökad diversifiering medföra en
kompetensuppbyggnad inom banken och en ökad grad av kundservice.
Det finns goda möjligheter att med hjälp av vissa finansiella verksamheter
hantera riskerna i andra verksamheter. Som exempel kan nämnas
möjligheterna att hantera riskerna i valutahandel med hjälp av olika
typer av derivat. Även om vissa finansiella verksamheter kan vara förknippade
med stora risker skulle det därför vara olyckligt att förbjuda
dem. Det är då bättre att försöka bemästra riskerna.
Det är knappast möjligt att hävda att det generellt skulle innebära
större risktagande om bankerna tilläts bedriva diversifierade rörelser
med verksamheter utanför det klassiska bankområdet. Många bankverksamheter
inom kärnområdet kan vara lika eller mer riskabla än många
icke-finansiella verksamheter. Det kan inte heller hävdas att genomlysbarheten
generellt blir lidande eftersom det knappast finns mindre genomlysbara
verksamheter än bankernas kreditportföljhantering.
En invändning mot ansatsen att söka peka ut vissa verksamheter som
särskilt svåra att genomlysa och låta detta styra gränsdragningen är att
genomlysbarheten är föränderlig. Effektiv riskhantering förutsätter fungerande
rutiner och system för analys av riskerna i en verksamhet. Sådana
rutiner och system leder också till förbättrad (intern) genomlysbarhet;
utan god överblick över en verksamhet är det nämligen omöjligt att vidta
riskbegränsande åtgärder. Genom att införa regler om god riskkontroll
tillfredsställs även kravet på (intern) genomlysbarhet. Slutsatsen blir att
det inte är meningsfullt att med hänvisning till förbättrad genomlysbarhet