SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Reglering av banker – utgångspunkter 355
met, finns det skäl att överväga någon typ av lagreglering, utöver krav
på soliditet, i syfte att upprätthålla det allmänna förtroendet för bankerna.
Trots att det i grunden är fråga om ett intresse av att skydda systemets
funktion inriktas med nödvändighet regleringsåtgärderna mot de enskilda
instituten. Det är deras motståndskraft mot störningar som avgör
systemets stabilitet. Det primära målet vid utformningen av rörelsereglerna
bör således vara solida banker. Försöken att uppfylla detta mål får
emellertid inte medföra att lagstiftningen får en sådan utformning att den
förhindrar en effektivt fungerande finansiell marknad. Tilltänkta lagstiftningsåtgärder
måste hela tiden vägas mot risken för effektivitetsförsämringar.
Avvägningen mellan målen stabilitet och effektivitet är en av
kommitténs huvuduppgifter.
På ett annat plan än de samhällsekonomiska resonemang som hittills
förts kan anges vissa mål och grundläggande principer som bör prägla
lagstiftningsarbetet på det här området. En sådan princip är att reglerna
för banker inte bör avvika från dem som gäller för annan verksamhet om
det inte finns starka skäl för det. Ett mål som bör prägla arbetet är att
rörelsereglerna skall utformas så att de främjar en enhetlig och i övrigt
rättssäker tillämpning.
Slutligen skall en terminologisk anmärkning göras. För att beskriva
en banks aktiviteter kan både orden rörelse och verksamhet användas.
Ambitionen är att i fortsättningen göra den skillnaden att ordet rörelse
avser en banks totala aktiviteter medan verksamhet avser en viss avgränsad
del av rörelsen. Som exempel kan nämnas att kreditgivning är en av
de verksamheter som kan ingå i en banks rörelse.
Solida banker är ett så abstrakt mål att det i sig ger föga ledning i arbetet
med att utforma rörelseregler. I nästa avsnitt (9.2) kommer därför
något som kan kallas delmål för regelverket att identifieras. Delmålen,
som samtidigt kan sägas utgöra grundläggande medel för lagstiftaren för
att tillse att banker är solida, utvecklas sedan närmare i avsnitt 9.3 – 9.5.
I avsnitt 9.6 diskuteras hur allmänhetens förtroende för bankerna även i
övrigt kan grundläggas med hjälp av en standardregel.
9.2 Solida banker
Solida banker kräver både åtgärder i syfte att minska risken för förluster
och åtgärder som ökar motståndskraften för det fall förluster uppkommer.
Soliditeten är således inte enbart beroende av att en bank har
vissa ekonomiska reserver utan också att den genom olika åtgärder begränsar
sitt risktagande.