SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för banker 433
Överväganden
Kommittén föreslår att den s.k. särskilda verksamhetslistan skall tas bort
(se 11.2.3). Kommitténs förslag innebär att det ur banklagstiftningens
synvinkel blir fritt för banker att bedriva finansiell verksamhet (med de
begränsningar som rörelsereglerna anger). Därav följer att det inte behövs
någon specialregel i bankrörelselagen som ger banker tillåtelse att
bedriva värdepappersrörelse. Däremot kommer det även fortsättningsvis
att krävas tillstånd enligt VPL för att en bank skall få bedriva värdepappersrörelse;
det följer av VPL.
Den fråga som är aktuell här är att bestämma om andra regler skall
gälla rörande storleken på en banks aktieinnehav på grund av att en viss
del därav hänför sig till vad som kan kallas värdepappersrörelse. Självfallet
måste det perspektivet anläggas att det är en banks totala exponering
gentemot ett visst företag som är avgörande. Kommittén har, i enlighet
med EG-direktiven, som huvudregel föreslagit att en bank högst
får ha ett kvalificerat innehav i ett enskilt företag som motsvarar 15 procent
av bankens kapitalbas. Frågan är alltså om denna gräns skall kunna
överskridas därför att en viss del av (eller hela) innehavet hänför sig till
värdepappersrörelse? EG-direktiven medger att avsteg görs från huvudregeln
(15 procent av kapitalbasen) när det gäller tillfälliga innehav som
utgör ett "normalt led i emissionsverksamhet" eller "i ett instituts namn
men för annans räkning" eller när det rör sig om "aktier och andelar som
inte utgör finansiella anläggningstillgångar". I dessa fall begränsar EGrätten
ett enskilt innehav till 25 procent av kapitalbasen, dvs. gränsen för
stora exponeringar. Undantaget görs tekniskt på det viset att innehaven
inte räknas som kvalificerade. Detta innebär att banken kan ha ett kvalificerat
innehav i ett bolag uppgående till 15 procent av bankens kapitalbas
och därutöver ett innehav i samma bolag hänförligt till något av de
nämnda undantagen uppgående till 10 procent av kapitalbasen. Innehav
utöver 25 procent av kapitalbasen i ett och samma företag tillåts dock
inte på grund av gränsen för stora exponeringar.
Valet står mellan att begränsa en banks aktieinnehav till 15 procent
av kapitalbasen oavsett vilket syfte innehavet har samt att tillåta ett större
innehav om viss del av det hänförs till vad som med ett samlingsnamn
kan kallas värdepappersrörelsen. Avgörande för valet är om det kan
hävdas att risken med att tillåta större innehav är låg på grund av att
innehavet hänför sig till värdepappersrörelsen. EG-direktivets system
synes utgå från att 15 procentgränsen är så lågt tilltagen att det finns
möjlighet att gå utöver den under vissa förutsättningar utan att den
samlade risken blir oacceptabelt stor. De nu diskuterade undantagsreglerna
innebär ju att 15 procentgränsen kan överskridas med 10 procentenheter
om innehavet kan hänföras till undantagsreglerna. Hårdraget