SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Reglering av banker – utgångspunkter 369
förknippad med. En sådan regel innebär också krav på system avpassade
till rörelsen.
9.4.3 Särskilt om marknadsrisker och kreditrisker
Utvecklingen har medfört nya typer av instrument på de finansiella
marknaderna och även ökad omsättning. Utvecklingen innebär också att
bankerna har fått bättre möjligheter att hantera marknadsrisker, dvs.
ränte-, valuta- och aktiekursrisker. 97 Med hänsyn till banklagstiftningens
mål är det rimligt att lagstiftaren söker säkerställa att enskilda bank-er
har ändamålsenliga system och rutiner för att analysera och hantera riskerna
i sin rörelse. I praktiken torde detta innebära att lagstiftningen innehåller
en relativt allmänt hållen bestämmelse om riskhantering och att
tillsynsmyndigheten ges i uppdrag att kontrollera att en enskild banks
system är avpassade efter dess rörelse. Att gå en annan väg och t.ex.
föreskriva vilka positioner som får tas i olika instrument synes ogörligt.
En banks analys av kreditrisker handlar i princip om att bestämma
sannolikheten för att låntagare kommer att uppfylla sina förpliktelser.
Det finns en mängd, mellan låntagare varierande, faktorer som är av
betydelse för sådana analyser. 98 Diversifiering av kreditportföljen är en
viktig del av hanteringen av den samlade kreditrisken. Genom att undvika
ensidig riskexponering minskar risken för att många låntagare samtidigt
drabbas av betalningssvårigheter. Diversifiering kan ske i flera olika
dimensioner, exempelvis låntagarens bransch och det geografiska område
som denne är verksam i, låntagarens valutaexponering, den politiska
risk verksamheten är förknippad med och, inte minst, olika typer av säkerhet
som ställs för lånet. Det är omöjligt för lagstiftaren att i förhand
ange vilka variabler som är relevanta för en viss bank i en viss situation.
Givet att bankerna har lämpliga rutiner för kreditgivning och diversifiering
av kreditportföljen finns det, som belysts i avsnitt 9.4.2, inte skäl
för lagstiftaren att söka styra det materiella innehållet i enskilda kreditbeslut.
Det är en omöjlig uppgift att i förhand ange hur ett lämpligt kreditbeslut
skall se ut för varje tänkbar situation. Som exempel kan nämnas
hanteringen av s.k. masskrediter. I vilken utsträckning sådana kan
beviljas utan egentlig kreditprövning är beroende av sammansättningen
och storleken på den övriga portföljen.
97 Se kapitel 3 och 4.
98 Se kapitel 4 för en genomgång av hur bankerna kan hantera kreditrisker.