SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Reglering av banker – utgångspunkter 395
de försöker införa någon form av standard på området. Det bör dock
nämnas att det finns drivkrafter för enskilda banker att offentliggöra mer
information om sin riskhantering i den mån det positivt kan påverka deras
möjlighet att finansera sig. Kommittén finner inte anledning att föreslå
några ändringar i nuläget.
9.5.7 Slutsatser
Den sammanfattande slutsatsen av diskussionerna om genomlysbarhet är
att detta mål för regleringen har stor betydelse för ett väl fungerande
banksystem men att det inte leder till några mer omfattande förslag till
regleringar från kommittén. Det beror dels på att genomlysbarhet så att
säga blir följden av en del regelkomplex som redan finns eller föreslås,
dels att det redan finns regler som i vissa avseenden begränsar hur banker
får organisera sin rörelse.
Det grundläggande kravet på att en banks rörelse skall vara möjlig att
överblicka bör dock komma till uttryck i en allmän rörelseregel.
9.6 Allmänhetens förtroende
Som nämnts tidigare är det av avgörande betydelse för banksystemets
funktion att det allmänna förtroendet för det upprätthålls. Det gäller såväl
förhållanden rörande bankernas soliditet, riskhantering och genomlysbarhet
som i andra avseenden. Behovet av lagreglering på de förstnämnda
områdena har behandlats i de föregående avsnitten. I det här
avsnittet skall närmare behandlas frågor rörande det allmänna förtroendet
för bankerna.
Det är viktigt att bankernas kunder har förtroende för banksystemet
för att detta skall fungera effektivt. En enskild bank har, som tidigare
konstaterats, motiv att bygga upp ett förtroende hos sina kunder och för
den delen hos potentiella kunder. Ett korrekt, kunnigt och effektivt uppträdande
är ett verksamt konkurrensmedel. Det innebär t.ex. att en bank
som står inför en lönsam affär som den bedömer kan skada dess förtroende
måste väga vinsten av denna affär mot risken att förtroendet rubbas.
Däremot går det inte alltid att räkna med att en enskild bank skall ta
hänsyn till att dess beteende kan påverka förtroendet för bankmarknaden
i stort, dvs. att misstron sprider sig. Eftersom det kan vara svårt för allmänheten
att ha överblick över alla banker, finns det risk för att misstro
mot en bank som uppför sig illa sprider sig till andra banker. Detta
skulle i värsta fall kunna ge upphov till en förtroendekris som försämrade
betalningssystemets funktionssätt. Det är det beskrivna förhållandet,