SOU - Regeringen

SOU 1998:160 537
16 Information om icke garanterade
medel
16.1 Inledning
Stabilitet i betalningsväsendet är ett av de främsta skyddsintressena på
det finansiella området. I kapitel 6 diskuteras utförligt gränserna för
detta skyddsintresse. Diskussionen leder fram till en definition av det
skyddsvärda området; en bankrörelsedefinition. Definitionen anger att
endast banker får bedriva verksamhet som består av betalningsförmedling
i s.k. generella betalsystem i kombination med mottagande av medel
som är tillgängliga för fordringsägaren med mindre än 30 dagars varsel.
Samtidigt konstateras att det inte finns skäl att hindra andra än banker
att ta emot medel som faller under bankrörelsedefinitionen under förutsättning
att verksamheten inte kombineras med betalningsförmedling i
generella system. I kapitel 8 diskuteras behovet av ett säkert placeringsalternativ,
dvs. en möjlighet för medborgarna att placera både säkert och
i en likvid form. Kortfattat kan sägas att kommittén finner att behovet av
ett säkert placeringsalternativ är uppfyllt genom den gällande insättningsgarantin.
Genom nämnda ställningstaganden och med det förslag
som kommittén härmed presenterar är behovet av konsumentskydd samt
regleringsbehovet på det här området uppfyllt.
För att insättningsgarantin helt skall fylla sin funktion som ett säkert
sparalternativ bör det för kunder stå klart vilka insättningar som är garanterade
och vilka som inte är det. Detta aktualiserar regler om informationsskyldighet
för dem som tar emot icke garanterade medel.
Som exempel på företag som kommer att åläggas informationsskyldighet
enligt kommitténs förslag kan nämnas företag som tar emot insättningar
men endast förmedlar betalningar i s.k. selektiva betalsystem,
såsom sker i ICA:s och KF:s kontokortsverksamhet. Ett annat
exempel är företag som tar emot insättningar men inte alls förmedlar
betalningar, såsom mindre s.k. sparlåneföreningar och ekonomiska föreningar
med sparkasseverksamhet. Dessa föreningar tar huvudsakligen
emot insättningar från sina egna medlemmar. En sparlåneförening tar
emot insättningar och ger krediter och driver en ren finansiell verksamhet.
Ekonomiska föreningar med sparkasseverksamhet har vanligtvis en
huvudsaklig icke-finansiell verksamhet. Sparkasseverksamhet förekommer
inom konsument-, bostads- och lantbrukskooperationen.