SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Tillsyn och auktorisation av banker 485
måste ha kontroll över bankens riskexponering och kapitalsituation för
att dess förutsättningar att på ett tidigt stadium identifiera och uppmärksamma
problem och oönskade risksituationer skall vara så goda som
möjligt. I normalfallet är styrelsens arbetsformer däremot något som
bankerna själva skall bestämma över. Den strategiska och affärsmässiga
planeringen av verksamheten, som t.ex. bedömningar av om banken skall
satsa på kunder inom en viss bransch eller region, ankommer givetvis på
de enskilda bankerna så länge verksamheten inte kommer i konflikt med
rörelsereglerna. Det är bankerna själva som fattar de företagsekonomiska
besluten. Det är den enskilda bankens eget val om den t.ex. satsar
hårdare på valutahandel, under förutsättning att den har system och kapital
nog härför.
Vad angår informationssystem beror systemens utformning av inriktningen
på bankens hela rörelse och även på kapitalsituationen. Systemen
bör alltså vara anpassade till den individuella bankens rörelse och Finansinspektionen
måste här kontrollera att banken har ett informationssystem
som passar just denna bank. Detta kräver att inspektionen är väl
förtrogen med alla de olika rörelsegrenar som bankverksamhet kan omfatta
och kan bedöma huruvida en enskild bank har ett med hänsyn till
just sin rörelseprofil godtagbart informationssystem.
Från ett riskhanteringsperspektiv är det givetvis väsentligt att
bankerna har klara riktlinjer och metoder och rutiner för den interna
kontrollen (se närmare härom i kapitel 4 under avsnitten 4.1 och 5), vilket
också skall vara föremål för tillsyn.
Enligt kommitténs uppfattning bör tyngdpunkten i tillsynen ligga på
en övergripande analys av den enskilda bankens system för att identifiera,
mäta och kontrollera de särskilda risker som är förenade med
bankverksamhet och på en total bedömning av den enskilda bankens
ställning.
12.5 Tillsyn över banksektorn
Kommitténs förslag: Finansinspektionen skall ha i uppdrag att
verka för en sund utveckling av banksektorn.
I sin tillsynsverksamhet får Finansinspektionen tillgång till information
om de enskilda bankerna som i sin tur ger inspektionen en unik inblick i
hela banksektorn. Det följer inte av förslaget till rörelseregler att inspektionen
skall göra en samlad bedömning av institutens situation, exempelvis
såvitt gäller bankernas totala riskexponering gentemot en viss sektor.
Detta är också naturligt eftersom det knappast finns möjlighet för in-