SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för banker 411
männa etiska frågor genom opinionsbildning i det politiska systemet och
genom massmedia.
Räckvidden hos uttrycket god bankstandard skall, som framgår ovan,
inte begränsas till områden där det faktiskt har etablerats ett accepterat
handlingsmönster inom bankerna. Frågan om något utgör god bankstandard
skall prövas med ledning även av andra normer på det sätt som beskrivs
i det här avsnittet. Som utgångspunkt vid prövningen skall alltid
tjäna de skyddsintressen som föreligger på bankmarknaden. Bedömningen
av vad som utgör god bankstandard skall vidare så långt möjligt vara
oberoende av vem som bedöms och ta sin utgångspunkt endast i normer
som är allmänt accepterade och etablerade.
Som framgått av det föregående är avsikten med förevarande bestämmelse
inte att hindra utveckling och förnyelse. En sådan tillämpning
är helt främmande för syftet bakom bestämmelsen. Nya företagsformer,
produkter, distributionskanaler och former för samarbete skall inte förhindras
annat än i de fall de strider mot banklagstiftningens syfte eller
mot sådana etablerade normer som har redogjorts för i det föregående.
För det fall någon ny företeelse bedöms riskera soliditeten, riskhanteringen
eller genomlysbarheten i en bank skall företeelsen angripas med
bestämmelserna om detta och inte med förevarande bestämmelse. Det
här är ett område där bestämmelsen skall tolkas med största försiktighet.
Nya fenomen som i förstone väcker motstånd eller branschoro har ofta
visat sig bli värdefulla bidrag till näringslivets utveckling.
Även om syftet med bestämmelsen är att upprätthålla förtroendet för
bankmarknaden så bör inte tillämpningen i det enskilda fallet vara beroende
av att förtroendet verkligen har riskerats. En sådan bedömning i
enskilda fall är vansklig och inbjuder till godtycke. Inte heller bör bestämmelsen
innehålla någon hänvisning till en bedömning av om förtroendet
riskerar att skadas i det enskilda fallet. Den minimistandard som
bestämmelsen hänvisar till genom sin utformning skall bankerna rätta sig
efter oavsett vilka implikationer för förtroendet för bankmarknanden som
helhet beteendet kan ha i det enskilda fallet. Enligt kommitténs mening är
detta den enda praktiskt framkomliga vägen och dessutom ligger det i
linje med kommitténs förslag på andra områden; varje enskild bank
åläggs genom kommitténs förslag att vara solid trots att det i en del fall
knappast kan motiveras av omsorg till systemstabiliteten.
Inte varje överträdelse av bestämmelsen behöver föranleda ingripanden
från Finansinspektionen. Normalt får det antas att banken själv
ställer tillrätta enstaka överträdelser av enskilda tjänstemän. En enskild
persons misstag eller missbedömningar bör i normalfall inte föranleda
ingripanden mot banken, såvida de inte beror på brister i bankens ledning
eller organisation. Vidare har det betydelse om det finns risk för att
ett beteende upprepas och om banken vidtagit åtgärder för att rätta till