SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Associationsrättsliga regler rörande buffertkapitalet 557
rösta med fötterna försvinner. En ordning som ger medlemmar rätt att
omedelbart få ut sina insatser vid avgång ger dem en kraftig styrmöjlighet
att påverka beslut som ligger hos bankens ledning. En sådan ordning
kan sägas ge medlemmarna större möjlighet att påverka än vad som gäller
för aktieägare. För det fall aktieägare röstar med fötterna ger det
upphov till sänkt aktiekurs och därmed försämrad möjlighet för banken
att finansiera sig med nyemissioner men också ett psykologiskt tryck på
ledningen.
En ordning som inte medger avgående medlemmar att få ut sina insatser
och där det inte heller finns en fungerande andrahandsmarknad för
insatserna ger inte upphov till något förändringstryck på ledningen. En
sådan ordning torde också medföra att det är svårare för medlemsbanken
att attrahera nya medlemmar. Rimligen finns det ett större motstånd att
satsa pengar som man vet att man inte får tillbaka än att satsa pengar
som man åtminstone under gynnsamma förhållanden får tillbaka. Detta
kan ha betydelse ur stabilitetssynpunkt eftersom en bank med sådana
regler har svårare att rekapitalisera sig.
Enligt nuvarande bestämmelser har en avgående medlem rätt att få ut
endast insatser och andel i beslutad överskottsutdelning. Det ligger således
i den enskilde medlemmens intresse att överskottet i verksamheten
inte kvarstår i banken. Genom en lagändring den 1 januari 1998 i lagen
om medlemsbanker infördes rätten för medlemsbanker att besluta om
insatsemission, varigenom fritt eget kapital förs över till insatskapitalet.
Syftet med reglerna om insatsemission är att binda kapitalet i medlemsbanken
till dess medlemmen avgår. Därigenom försvagas medlemmarnas
intresse av att verka för att allt överskott omedelbart kommer medlemmarna
tillgodo. Insatsemissionen kommer i stället att bidra till en uppbyggnad
av det bundna egna kapitalet i banken.
De skäl som nämnts ovan, samt syftet bakom reglerna om insatsemission
talar emot en tvingande regel som förhindrar avgående medlemmar
att få tillbaka sina insatser. En sådan regel har visserligen den
fördelen att den skänker stadga och förutsägbarhet åt buffertkapitalet.
Den ger därmed upphov till en situation som i detta avseende liknar den i
aktiebolag. Det kan dock ifrågasättas om det bör införas en tvingande
regel som på bekostnad av den kooperativa särarten likställer medlemsbanker
med bankaktiebolag på ett centralt område. Är detta nödvändigt
kan det ifrågasättas om det över huvudtaget finns något behov av denna
associationsform vid sidan om bankaktiebolagen. Kommittén har i stället
valt att pröva om inte en mindre ingripande regel kan vara tillfyllest.
I normalfallet är det förmodligen så att medlemmar tillkommer och
avgår i ungefär samma omfattning varför det inte blir aktuellt med några