SOU - Regeringen

384 Reglering av banker – utgångspunkter SOU 1998:160
förbjuda vissa verksamheter eftersom de allmänna, och i vissa fall speciella,
kraven på riskkontroll gör att sådana verksamheter som skulle ha
kunnat bli aktuella redan är underkastade sådan reglering att god genomlysbarhet
blir följden.
Det finns emellertid ett antal skäl som kan åberopas för vissa begränsningar
av bankernas frihet att välja inriktning på rörelsen.
I tidigare lagstiftning har man dragit en gräns mellan finansiell och
icke-finansiell verksamhet och i princip tillåtit den förstnämnda och förbjudit
den senare. Gränsdragning har också underförstått använts i tidigare
lagstiftningsarbete (se t.ex. SOU 1988:29 s 216) även om det inte
klart framgått varför. Sannolikt spelade någon typ av farlighetsbedömningar
in (se t.ex. a.a. s 212 ff). Skiljelinjen har varit vägledande under
lång tid. Vissa avsteg har dock gjorts, ofta med motiveringen att ickefinansiell
verksamhet med nära samband med den finansiella bör tillåtas.
Om en banks rörelse innehåller många skilda verksamheter kan det
försvåra för såväl externa som interna intressenter att göra erforderliga
bedömningar av bankens riskprofil. Det beror på att intressenterna
(inklusive tillsynsmyndigheten, styrelse och ledning) måste ha förmåga
att bedöma utvecklingen inom fler typer av verksamhetsområden/ branscher.
Det är helt enkelt svårare att få överblick över en rörelse som innehåller
ett mycket stort antal verksamheter än över en rörelse som koncentrerats
till några få verksamheter. En tänkbar indelningsgrund skulle
alltså kunna vara att banker förbjöds bedriva alltför många verksamheter.
En sådan begränsning skulle ge upphov till problem vid gränsdragningen
av vad som utgör en verksamhet. Det är dessutom svårt att ange
vad som skulle vara ett lämpligt antal tillåtna verksamheter.
När det gäller olika former av finansiell verksamhet finner kommittén
att övervägande skäl talar för att sådana verksamheter också fortsättningsvis
bör tillåtas i bankrörelse utan andra begränsningar än att kraven
i rörelsereglerna och annan tillämplig lagstiftning uppfylls. Genom detta
ställningstagande ökar dock skälen att se restriktivt på en ytterligare utvidgning
in på icke-finansiella och för banker artfrämmande verksamheter.
Utöver vad som tidigare anförts om genomlysbarhet och överblick
över rörelsen finns skäl som talar för renodling och koncentration av
företagsverksamhet. Diversifierade bolag blir organisatoriskt och juridiskt
mer komplexa med många nivåer och hierarkier. Det komplicerar
och försvårar ledning, kontroll och information, i synnerhet om många
artfrämmande verksamheter ingår. Särskilt brukar framhållas risken för
den splittring och ibland brist på kompetens som sådana strukturer medför
för styrelse och ledning. Härtill kan numera läggas en växande insikt