SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Tillsyn och auktorisation av banker 471
klara av de krav som ställs på tillsynen av bankerna, delvis till följd av
de föreslagna regeländringarna, men framför allt till följd av de snabba
förändringar och den växande komplexitet som präglar utvecklingen på
de finansiella marknaderna, måste banktillsynen, enligt kommitténs bedömning,
tillföras nya resurser. Det bör i sammanhanget noteras att även
EU-samarbetet och den ökande internationalisering som detta innebär
ställer krav på Finansinspektionens resurser. Till följd av Sveriges medlemskap
i EU har inspektionen t.ex. tillsynsansvar för svenska bankers
filialer som är etablerade inom EES-området. Inspektionen stödjer även
utländska tillsynsmyndigheter som övervakar utländsk finansiell verksamhet
i Sverige.
Resurser kan tillföras på olika sätt. Man kan frigöra resurser genom
att minska det antal arbetsuppgifter som åvilar en myndighet. Utgångspunkten
för kommitténs resonemang är att tillsynen av banker även
framgent bör skötas av Finansinspektionen. De skäl som låg bakom beslutet
att för ett antal år sedan samordna solvenstillsynen i en myndighet
har minst lika stor vikt i dag. Regeringen och riksdagen bör dock göra en
tydligare prioritering bland de uppgifter som för närvarande åvilar Finansinspektionen.
Kommittén kommer i det följande att redovisa sin bedömning
av vilka tillsynsuppgifter som är mest angelägna på bankområdet.
Det är angeläget med en total översyn av vad som bör omfattas av
Finansinspektionens tillsyn vilket dock får ske i annan ordning. Utgångspunkten
för kommitténs bedömning är att Finansinspektionens huvuduppgift
skall vara soliditetstillsyn på det finansiella området.
Här kan inskjutas att Finansinspektionens tillsynsuppdrag skall skiljas
från Riksbankens uppgift som enligt vad som framgår av 9 kap. 12 §
regeringsformen är att ha ansvaret för penningpolitiken. Målet för Riksbankens
verksamhet är enligt 1 kap. 2 § andra stycket lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank att upprätthålla ett fast penningvärde. Därtill
kommer, enligt paragrafens tredje stycke, att Riksbanken skall främja ett
säkert och effektivt betalningsväsende, dock utan att det överordnade
målet om att upprätthålla ett fast penningvärde åsidosätts 153 . Dessa uppgifter
medför att Riksbanken i sitt arbete - som bl.a. innefattar att stabiliteten
i vissa centrala institut följs - kan få indikationer på problem som
kan komma att uppstå inom betalningsväsendet. En viss överlappning
föreligger i förhållande till Finansinspektionens tillsyns-uppdrag eftersom
kommittén anser att inspektionen skall ha i uppdrag att följa utvecklingen
inom de system eller marknader där de institut som står under
tillsyn är verksamma (se mer härom i avsnitt 12.5). Genom att utbyta
information och samråda med varandra kan de båda myndigheterna öka
sannolikheten för att hot mot stabiliteten upptäcks. En sådan samråds-
153 Se prop. 1997/98:40 s. 89.