SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för kreditmarknadsföretag 515
En något annan sak är att en rörelse som är starkt koncentrerad till någon
viss sektor av ekonomin är utsatt för speciella risker vid nedgång i
den sektorn. Möjligheten att klara sådan påfrestningar bestäms av kapitalstyrkan
(jfr. 14.2). För att avgöra risknivån i rörelsen krävs goda
riskhanteringssystem.
En rörelse vars tillgångar till stor del består av fordringar som är beroende
av privat information för att kunna värderas är närmast per definition
svår att genomlysa. Kravet på genomlysbarhet är dock inte avsett
att förhindra en sådan inriktning på rörelsen; det skulle i praktiken förhindra
många kreditmarknadsföretag att bedriva sin rörelse. Verksamheten
får dock inte bedrivs på ett sådant sätt att genomlysbarheten försvåras.
Vidare är det viktigt att riskhanteringssystemen är sådana att
förutsättningarna för en genomlysning är så goda som möjligt. Slutligen
påverkar graden av genomlysbarhet kravet på kapitalstyrka; en svårgenomlysbar
rörelse fordrar mer kapital.
14.4 Sundhetsregeln
Kommitténs förslag: De krav på soliditet, riskhantering och genomlysbarhet
som bör ställas på kreditmarknadsföretag får en mer ändamålsenlig
utformning genom de ovan (14.2 och 14.3) behandlade bestämmelserna
än genom sundhetsregeln. Det allmänna regelverket och
de sanktioner det erbjuder utgör ett tillräckligt skydd för konsumenter
och övriga kunder till kreditmarknadsföretag. Den nuvarande
"sundhetsregeln" skall därför avskaffas.
I gällande rätt finns en bestämmelse som säger att "ett kreditmarknadsföretags
verksamhet skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för kreditmarknaden
upprätthålls och i övrigt så att verksamheten kan anses
sund." I förarbetena sägs att kravet på en sund verksamhet innebär att
kreditmarknadsföretagen skall se till att deras organisation, arbetsmetoder
och beslut baseras på noggranna och tillräckligt långsiktiga bedömningar.
Vidare sägs att de måste se till att deras exponering gent-emot
olika typer av risker ligger inom rimliga gränser och att likviditeten är
tillfredsställande. Slutligen sägs att i kravet på en sund verksamhet ligger
ett krav på att ta skälig hänsyn till kundernas, och då främst konsumenternas,
intressen.
Enligt kommitténs mening är det inte lämpligt att ställa krav på enskilda
företag att i sin verksamhet beakta förtroendet för kreditmarknaden
som helhet eftersom det enskilda företaget inte har möjlighet att påverka
hela marknaden. När det gäller kraven på organisation, arbets-