SOU - Regeringen

434 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
innebär detta att antingen är 15 procentgränsen lågt tilltagen eller så är
risken med de större innehaven i stort sett försumbar. Som antytts tidigare
synes EG-direktivet utgå från att de olika typerna av innehav innebär
olika typer av risk. De kvalificerade innehaven innebär risker för att en
bank skall engagera sig alltför mycket i ett företag i svårigheter genom
att ge det omotiverade lån för att rädda värdet på aktieinnehavet. Innehav
i en banks verksamhet som handlare med värdepapper anses i stället
innebära risker förknippade med handeln.
Som kommittén tidigare varit inne på (9.5.4) är det viktigt att i dessa
sammanhang göra skillnad mellan aktier som är föremål för allmän omsättning
och sådana som inte är det. 15 procentgränsen för kvalificerade
innehav är, enligt kommitténs mening, fastställd så att den tar hänsyn till
risken det innebär att hålla aktier som inte är föremål för allmän omsättning,
med därpå följande sämre likviditet och genomlysbarhet. Det är
bl.a. därför som gränsen för sådana innehav är lägre än för innehav av
andra tillgångar, t.ex. kreditfordringar, där gränsen är 25 procent av kapitalbasen.
Enligt kommitténs mening är det alltså möjligt att tillåta en
högre gräns för aktieinnehav än 15 procent av kapitalbasen förutsatt att
det rör sig om aktier som är föremål för allmän omsättning. Aktieinnehav
hänförliga till värdepappersrörelsen är nästan undantagslöst aktier
som är föremål för handel.
Även det resonemang som ligger bakom EG direktiven, nämligen att
de kvalificerade innehaven och innehaven för handel i viss mån ger upphov
till olika typer av risk, har enligt kommitténs mening viss bärkraft.
Det finns i vart fall skäl att inte behandla dem som rent kumulativa.
Sammantaget finner kommittén att skälen för en lösning där bankerna
tillåts överskrida 15 procentgränsen för aktieinnehav när det gäller innehav
som är hänförliga till värdepappersrörelsen väger över.
Ställningstagandet ovan bygger på förutsättningen att de aktier som
hänförs till värdepappersrörelsen verkligen utgör ett handelslager eller
eljest omsätts relativt snabbt. Innnehav som är långsiktiga får inte hänföras
till värdepappersrörelsen. Vissa gränsdragningsproblem kan uppkomma,
t.ex. om en bank stadigt har ett innehav motsvarande 2-3 procent
av kapitalbasen i en viss aktie men innehavet hela tiden omsätts.
Avgörande för bedömningen i ett sådant fall synes vara om innehavet
kan motiveras med att det främjar värdepappersrörelsen.
Innehavens storlek skall bedömas med utgångspunkt i aktiernas
marknadsvärde från tid till annan. En bank måste ha sådana styrsystem
att den kan försäkra sig om att angivna gränser inte överskrids. Det gäller
såväl innehav i värdepappersrörelsen som bankens samlade innehav.
En bank bör vidare ha sådana kontrollsystem att kontroll av innehavens
storlek kan göras fortlöpande.