SOU - Regeringen

432 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
Vidare sägs att innehav av "aktier och andelar som inte utgör finansiella
anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv
86/635/EEG" inte skall medräknas. Det framgår inte helt klart var de
inte skall medräknas. Artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG anger att begreppet
finansiella anläggningstillgångar, då det gäller kreditinstitut,
skall "anses omfatta ägarintressen, aktier och andelar i anknutna företag
samt värdepapper avsedda att varaktigt ingå i företagets normala verksamhet."
När det gäller tolkningen av rekvisitet "normalt led i emissionsverksamhet"
kan i en kommentar till EG-lagstiftningen 132 utläsas att det endast
avser innehav av aktier under pågående emission (in the course of
underwriting). Vidare synes huvudregeln utgå från att banken egentligen
inte tar någon risk med sin inblandning i emissionen, dvs. i huvudsak
sköter det administrativa. Det tycks dock inte vara något absolut hinder
för tillämpningen att en bank även tar egen risk vid emissionen, t.ex.
genom att teckna aktierna och sedan vidaresälja dem. Kommentaren utgår
dock från att om de aktier som banken har kvar, på grund av att den
inte lyckas eller vill sälja dem, i övrigt uppfyller kraven för ett kvalificerat
innehav (se 11.2.5) så skall innehavet också räknas som ett sådant.
Det innebär att innehavet inte får vara större än 15 procent av bankens
kapitalbas.
Rekvisitet "i ett instituts namn för annans räkning" synes inte vålla
tolkningssvårigheter. Det tar sikte på sådana situationer då en bank av
någon anledning har aktier registrerade i sitt namn men äganderätten
tillkommer någon annan. Om banken inte har någon annan skyldighet
mot den rätta ägaren av aktierna än att leverera dessa, utgör registreringen
i bankens namn ingen risk för banken.
Den naturligaste tolkningen av bestämmelsen rörande aktier som inte
utgör finansiella anläggningstillgångar är att sådana inte skall räknas
som kvalificerade innehav. En sådan tolkning innebär att t.ex. innehav i
en banks handelslager inte skall räknas som kvalificerade innehav. Följden
av detta är att gränsen för kvalificerade innehav (15 procent av kapitalbasen)
inte gäller. Gränsen blir då i stället gränsen för stora exponeringar
(25 procent av kapitalbasen). Denna tolkning är naturlig mot bakgrund
av EG-direktivens övergripande tanke att stora ägarintressen riskerar
att leda till omotiverade stödåtgärder om målföretaget råkar i svårigheter.
Denna risk skulle, med detta resonemang, inte vara lika stor om
det endast rör sig om korta innehav i "trading"-syfte, vilket i sin tur medför
att den högsta tillåtna gränsen kan vara större för dessa innehav.
132 van Empel mfl., Banking and EC Law Commentary, Amsterdam Financial
Series, Kluwer, sid. 23 i kap. 5.