SOU - Regeringen

624 Författningskommentar SOU 1998:160
Företag som erbjuder sig att ta emot medel från privatpersoner eller
icke-finansiella företag är skyldiga att informera. Om ett erbjudande
riktas enbart till finansiella företag, dvs. banker, kreditmarknadsföretag,
värdepappersbolag och andra företag vars huvudsakliga verksamhet
utgörs av finansiell verksamhet föreligger ingen informationsplikt.
Sådana företag antas ha sådan sakkunksap att information inte är erforderlig.
I lagtexten uttrycks detta som att erbjudandet skall riktas till
allmänheten. Detta begrepp behandlas utförligt i avsnitt 7.5.4 och
16.2.3.
Enligt andra stycket skall företagen informera om att insättningsgarantin
inte gäller vid marknadsföring av erbjudandet. Här åsyftas marknadsföring
i samband med annonsering och skyltning men även annan
form av marknadsföring. Sådan information skall vidare lämnas till
kunden innan ett avtalsförhållande ingås. Informationen skall också
framgå av kontoutdrag och liknande material som rör fordringsförhållandet
med kunden. Informationen kan lämnas på olika sätt, skriftligen
eller via datamedia.
2 §
Informationsplikten enligt denna lag gäller inte sådant erbjudande för
vilket skall upprättas prospekt enligt aktiebolagslagen (1975:1385),
försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument.
För vissa erbjudanden om mottagande av återbetalningspliktiga medel
finns en skyldighet att upprätta prospekt enligt aktiebolagslagen m.fl.
lagar. Sådana erbjudanden omfattas inte av den föreslagna informationsplikten
i denna lag. Vad skyldigheten att upprätta prospekt närmare
innebär och varför informationsplikten kan anses vara tillgodosedd
därigenom behandlas i avsnitt 16.4.2.
3§
Om ett företag åsidosätter informationsplikten i 1 §, såvitt gäller ett erbjudande
riktat till konsumenter, skall marknadsföringslagen (1995:450)
tillämpas.
Hänvisningen till marknadsföringslagen (MFL) innebär att ett företag
som underlåter att informera kan åläggas att lämna information (15 §
MFL). Vid sidan härav blir de handläggningsregler m.m. som anknyter
till denna paragraf tillämpliga, t.ex. 16, 19-21, 34-36 och 38 §§ MFL.
Detta innebär att Konsumentombudsmannen i frågor som inte är av
större vikt kan förelägga ett företag vid vite att informera. Vidare kan en