SOU - Regeringen

654 Bilaga 2 SOU 1998:160
Även detta beslut överklagades till kammarrätten. Kammarrätten fann
att Finansinspektionens beslut inte uppfylllde de krav på precision som
gäller för ett vitesföreläggande. Bl. a. konstaterades att inspektionens
vitesföreläggande var för generellt och tog inte sikte på någon bestämd
verksamhet samt att det var tidsmässigt obestämt. Därför biföll kammarrätten
överklagandet.
2.13 Av en banks kreditportfölj svarade tre engagemang för tillsammans
ca 25 procent av bankens totala utlåning till allmänheten och för
ca 40 procent av den totala utlåningen till företag. Denna enligt inspektionen
alltför koncentrerade kreditportfölj kunde vid ett eventuellt fallissemang
hos kredittagaren allvarligt skada banken. Dessa uppgifter fann
Finansinspektionen vid en särskild undersökning av banken. De tre engagemangen
uppgick tillsammans till 1,35 miljarder kronor och bankens
totala förlustreservering för engagemangen var ca 132 miljoner kronor.
Inspektionen konstaterade att banken i strid med gällande instruktioner
för kreditgivning bedrivit kreditgivning utanför bankens verksamhetsområde.
Enligt bankens reglemente var bankens verksamhetsområde tre
mindre kommuner i landsorten. Långivning hade trots detta bedrivits
utanför området och till och med utanför landets gränser. Trots kritik
från inspektionen fortsatte banken sin kreditgivning utanför verksamhetsområdet:
Exempelvis beviljades en ny kredit om 32 miljoner kronor
utanför landet knappt en månad efter ett av inspektionens flera påtalanden.
Inspektionen anmärkte också på att banken brustit i sin beredning
och uppföljning av kreditengagemang. Vid en samlad bedömning fann
Finansinspektionen att bankens kreditgivning, kredithantering och uppföljning
inte uppfyllt de krav på säkerhet och sundhet i rörelsen som
måste ställas. Detta föranledde inspektionen att, med stöd av dåvarande
lagstiftning, uttala en erinran. Dessutom förelades banken, med hänsyn
till den risksituation banken enligt inspektionen befann sig i, att snarast
anlita en revisionsbyrå för att verkställa en analys av de administrativa
och kommersiella risker som kunde föreligga i bankens kreditportfölj. En
redovisning av revisionsbyråns rapport skulle tillställas banken senast tre
månader efter beslutet, som fattades av Finansinspektionens styrelse.
Noteras kan att inspektionen drygt två och ett halvt år före beslutet i
skrivelse till banken kritiserat kreditgivningen av objekt belägna utanför
bankens verksamhets-område. Redan då var det bankens stora enhandsengagemang
i utländska objekt som inspektionen kritiserade.
2.14 Finansinspektionen uttalade allvarlig kritik mot ett hypoteksinstitut
för det sätt på vilket kreditgivning skett. De allvarligaste bristerna
var att lånet hade utbetalats utan att föreskriven säkerhet i form av ansökan
om pantbrev funnits och vidare att en förening felaktigt hade accepterats
som borgensman trots att föreningen inte fanns upptagen i koncernledningens
förteckning över vilka som generellt kunde godkännas av